Det spöregnar utanför mitt fönster. Just nu tio minuter i tolv så är det bara trevligt. Förhöjer stämningen här inne på låtsaskontoret. Men jag skall strax lägga mig som de flesta andra. Med en ny Nesser på nattduksbordet förväntar jag mig en stunds läsglädje innan ögonen trillar igen och jag får ge mig ut på drömresan. Den jag så sällan minns något av men som jag är säker på är helt underbar. Som barn drömde jag mardrömmar varje natt. Såg och drömde mer än jag klarade av som liten och oerfaren i världen. Nu klarar jag mer men är ändå förskonad. Kanske har jag försvunnit för långt bort nu som vuxen från det som skrämde då. Det jag såg och kände som liten. Nu anar jag det bara utan att det tränger igenom min grundtrygghet. Jag är egentligen mycket tacksam för det. Som man borde vara. Godnatt!
Categories