30K flash har varit massor för mig under hela min “karriär“. Jag har nästan alltid tänkt i fyra/fem/åtta kilobyte i mitt kodande och oftast har det räckt bra. Men vill man hålla sig där så får man göra val. Ibland svåra val.
Nu sitter jag med en demo som inte gör något märkvärdigt alls. Verkligen ett minprojekt på STM32. Men så plockar man på lite av den där funktionaliteten man vill ha. Debug-build också såklart. Snart nog börjar länkaren klaga, man är uppe i 40K, där är man fast man alltså egentligen bara lagt med grundbibliotek och grundfunktionalitet.
Man drabbas alltså av ett uppvaknande. Den gamla beprövade processorn man tänk sig att använda duger inte längre. Man måste uppdatera. Turligt nog kostar inte flash speciellt mycket längre. Den nya jag väljer har 512K. Mängder alltså för en sådan som mig.
Problemet är att man måste använda en dag för att skriva om kod som redan är skriven. Men sådant är nu livet.
Diskmaskinen är i alla fall installerad. Tog såklart längre tid än jag trodde från början. Men så är det alltid, i alla fall för mig. Till och med diskmaskinerna har ju WiFi idag och sin egen app. Tysta är den också. Kanske kan den diska också. Testar den detaljen just nu. Blir nog bra.