Försöker fortfarande hitta en semesterplattform som är nog stadig att stå på under några lediga veckor. Men i allt det så pågår en sommarförkylning och sen allt annat som MÅSTE fixas. Den här tiden på året minns jag verkligen varför man gillar hösten. När man ställer in gräsklipparen. Sista klippningen. Ordnar det sista med växterna. Sen kan man jobba i lugn och ro i sex månader. Att frysa är såklart priset man betalar under den där tiden. Men tamefan om jag inte frös igår också. Men midsommarfrysa hör ju sommaren till. Ja och kalla bad om man tar sig så långt. Sverige.
Innan jag kör igång idag så skall jag installera diskmaskinen som kom igår. DHL levererande och den fastnade inte två veckor i Gävle. Förvånad är jag. Men är den förste att ändra mig och börja hylla företaget om man fortsätter så.
Skall bli skönt med en diskmaskin igen alltså. Lågprioriterat inköp verkligen eftersom handdisk fungerat alldeles utmärkt också under några år sedan den gamla packade ihop och inte lät sig repareras.
Ljusdal tandläkare igår. Börjar närma mig slutet på det där nu. En krona som skall på plats efter sommaren bara. Skönt. Om de nu inte hittar på något mer såklart. Vill de så kan de.
Fortsatte till Bollnäs efter det. Fanns inköp att göra och eftersom jag var så tidig i Ljusdal kunde jag lika gärna fördriva tid på åka dit istället för att sitta i Ljusdal och rulla tjocktummarna. En fika bland alla anda ensamma gubbar på Biltema fick den extra tid utöver restid som behövdes förflyta. Sen kunde jag handla det jag skulle och gasa iväg hemöver.
Biltema på förmiddagen förresten. Jag passar så bra in där. Det sitter en gammal ensam gubbe vid varje bord som inte har haft anledning att plocka fram ett leende de senaste tjugo åren. Jodå vid något bord ett gäng gubbar och någon hungrig hantverkare. Dom pratar högt och kan fortfarande skratta. Men vid de flesta bord sitter slitna, trötta ensamma gubbar som jag. Vi är en synnerligen patetisk samling. Ja och man ser på alla som passerar att de tycker det de också.
Men sådant där får man leva med som gammal gubbe. Sprutar man på lite deodorant under armarna på morgonen efter duschen så luktar man i alla fall inte allt för illa heller åtminstone på förmiddagen. Annars förväntas väl det också av oss. Gammelgubbelukt.
Klagar lite hos tandläkaren över att jag har ont i käkarna. Hon knackar på tänderna. Känner på kinderna. Ger mig en länk på 1177 med käkövningar. Tar väl sisådär fem minuter totalt utöver det som jag är där för att fixa. Extra kostnad 1600 spänn. Man får hålla käften i fortsättningen (no pun intended). Fortsätta att ha ont i käkarna. Blir lite avundsjuk på hur lätt det är för vissa yrkesgrupper att tjäna pengar. Jävlar vad jag har slitit för mina tusenlappar. Men har aldrig gillat det giriga, har aldrig velat vara den girige. Pengar har väl aldrig varit drivkraften heller. Vi förlorare.
Alla möten under gårdagen sker utan att man syns eller finns. Kan misströsta på det ibland. Har det antagligen gemensamt med alla andra gubbar som satt där på Biltemas fik och tuggade på sin bulle eller ostmacka. Men jag kommer hem till en familj. Många av de andra gubbarna gör kanske inte det heller. Det finns ingen som man kan prata med när man kommer hem. Det finn så mycket ensamhet och det är lätt att bli och varaktigt vara osynlig.
Fast lite är det ju därför jag lever i landsflykt här i Los. Här känner jag ingen. Utböling från första dagen blev jag här, still counting. För det mesta tycker jag det där är skönt det där, men vissa dagar, som igår, känns det som om man missat något viktigt i livet. Svarta filten sveper över mig och jag misströstar.
Turligt nog blir jag som mest kreativ under den svarta filten. Det nedstämda sinnet är som bränsle i det där. Elden som brinner bränner snart bort det där svarta och ljuset återvänder. Så det deppiga har egentligen alltid varit min vän. Jag har aldrig (inte hittills i alla fall) fastnat där för länge. Så upp och ner går det. Kan längta dit rätt ofta. Misströstan och euforisk glädje. Cykeln är på en dag högst. Troligen är vi alla manodepressiva fast våra dalar och höjder och cykler är olika. Det är just det där. Att vi inte är samma. Det finns inte en kotte som är “normal“. Bara de som tror att de är “normala” som är sjuka.
Men installera diskmaskin var det…