Lyssnar på lite udda grejer av han Springsteen. Låter lite som de flesta när man inte är där och nöter på hans hits. Det fungerar, ja det gör det. Som för alla de andra. Jag. Inget superfan. Men skulle vilja se live såklart. Uppleva de tillbedjandes knäböjande inför sin gud. Själv är jag inte mycket för gudar. Har nog med alla som inte är det.
Tandläkare imorgon. Tidigt. Gäspar man så blir väl tandläkaren nöjd med gapandet. Numer behöver man inte ens vara orolig för räkningen när man skall gå ut. Tiotandvård. Billigt så att man nästan skäms.
En av mina äldsta kamrater fyller 70-idag. Omöjligt att förstå. Vi gick hela grundskolan tillsammans. Sen spelade vi ihop i några år innan han blev avfälling och ägnade åren åt dansmusik. Jodå, framgångsrikt dessutom. Vi möttes ofta i nattliga jamsessioner i repan också efter det. Kunde köra på till solen gick upp efter att ha kommit hem från någon fest eller spelning. Det där kan man sakna. Livet var rock’n roll. Det viktigaste. Viktigare än livet. Han blev distriktssköterska senare. Det såg man inte komma där och då, men man var så inne i allt det andra. Ja och ingen enda blev det man trodde av. Jo, kanske några. De som stannade. Blev kvar på fabrikerna och kontoren. Fast jag tror inte en enda blev musiklärare. Det måste man väl ändå se som förmildrande.
Jodå, Norge delar nog sitt firande med min gamle vän idag.
Mycket den här veckan. Besiktning är väl det värsta. Men på tisdag. Man har tid kvar än att oroa sig för den. Men inte ens besiktningar är så gastkramande som de en gång var. Förr när man levde livet i marginalerna kunde det kullkasta allt. Nu blir det väl som mest ett getingstick eller ett myggbett vid negativa besked. Gör ont eller kliar ett tag sen är det inte mer med det.
Helgen har i alla fall gått och lär väl aldrig komma igen. Jag har lackat golv och plockat bort ett tvättställ med rör och allt. Vi har ett rum här på tredje våningen där kommunen hade kontor en gång i tiden. Före det bodde någon där också har jag hört. Tvättstället härstammar väl från den tiden, men vi har inte använt det på många år nu så det var dagas att plocka bort och skrota. Det är nämligen skrotvecka i Los. Återvinningen kommer hit istället för vi till dem. Man får alltså passa på.
Resten av helgen har det vilats. Fyfan vad det har vilats den här helgen. Man borde egentligen skämmas. Men det var så in i helvete skönt att ligga där på soffan med en bok att det tänker jag ge fan i. Man får unna sig. Som äldre. Man är värd lite vila. Eller mycket vila. Den som säger emot åker på en smäll.
Nu skall jag och lillkatten, som sitter här bredvid mig, snart gå upp och lägga oss. Men ingen id’e att göra det ännu. Lägger jag mig för tidigt så vaknar jag vid tolv, klarvaken. Spelar ingen roll hur trött jag är nr jag lägger mig. Nope, man får vänta ut kullens närmande mot natten. Elva brukar fungera för sänggående om man får läsa en stund. Men skall man upp sex så blir det såklart inte sådär jättemycket sömn. Fast vaknar väl fem i alla fall såklart. En värdelös tid att vakna på. Inte ofta numera man sover till tio. Men det är lugnare veckor också såklart. Inga, eller i alla fall väldigt få, nattpass numera. Vekare är man. Men knappast förnuftigare.
Nåja, Livet går vidare. Varje dag en gåva. Klyscha? Icke! Inte i min ålder. Man uppskattar varje dag. Och gör man inte det så är man en dumskalle såklart. Att man inte gör det som ung kan såklart förlåtas. Men som äldre? Näee, då bör man ha fatta att livet är ändligt och att man bör göra det man älskar under så många dagar man kan av de som återstår. Man har helt enkelt inte råd att slösa som man hade när man var ung och skulle leva för evigt.
Tick. Tack.