Ser den första måsen idag. Då är det tamefan sommar. Saknas för att riktigt kunna utropa dylikt skifte krävs såklart Sädesärla och Svalor. Sädesärlorna har efter vad jag förstår minskat väldigt mycket i antal. Det är väl Fransmännen. De är bra på mycket, och jag tycker om fransmän, men grodor och småfåglar skall de ge fan i.
Fast vi är säkert lika skyldiga här uppe. Det sprutas gift. Det spolas ut mikroplaster. Ekologiskt vill folk inte ha längre. Vi sågar och sågar och sågar och sågar på grenen vi sitter på. Idioter är vi hela bunten. Självmordsbenägna djur. Mot stupet kamrater. Som lämlar under lämmelår. Fast vi är störst bäst och vackrast och kör alla år. Först fram vinner.
Fast sommar förresten. Skall visst bli lite mer aprillikt väder i helgen. Troligen bara för att vi tänkte oss lite återställning i trädgården efter bergvärmegrävandet i höstas. Det finns nämligen stenar att plocka och gräva upp och frakta iväg. Men man borde i och för sig kunna hålla sig varm när man sysslar med dylika saker.
Fast jodå, man kan stanna på soffan också. Klaga på vädret därifrån.
Har besuttit ett märkligt lugn hela dagen. Oftast vill jag igång med nästa grej och nästa grej och nästa grej. Men i dag har saker fått löpa på som de kommit till mig. Har blivit en hel del gjort i alla fall. Smygjobbande.
Bytte från Ubuntu till Debian i fredags. KiCad VILL INTE längre riktigt på Ubuntu som nu tvingar in en i Wayland. Behöver KiCad ungefär som jag behöver luft. KiCad hatar Wayland. Enkelt byte alltså. Men ett kärt återseende blev det. I alla fall än så länge är vi två glada kompisar som inte setts på ett tag och tycker det är roligt att ses.
Clintan ger rådet att man inte skall släppa in den där gubben. Ett bra råd tror jag. Det bästa är att bara köra på och se. Hur man sen kör på är upp till en själv. Roligt skall körandet i alla fall vara. Det gäller för övrigt resten av livet också. Det som är ack så kort.
I Los har vi ett Loosgate just för tillfället. Det är lika smutsigt som alla andra liknande affärer och tidningarna gottar sig såklart. Jag har sett det där förr. Det är återkommande. Håller mig på mer (definitivt mer) än armslängds avstånd från hela skiten. Ja även när det inte äer en “gate” på gång. Byapolitik är inget för veklingar som jag. Känner dessutom också förbannelsen som finngubben uttalade över bygden där på 1700-talet allt för väl. ” Du och dina barn och barnbarn och barnbarnsbarns fram tills dess den halte och lytte och fläckfrie föds, skall misslyckas med allt ni företar er. Tag er i akt!” Vi väntar på den lytte alltså. Men han/hon verkar dröja… Tills det är dags offrar vi våra barn och husdjur och patroner och faller på knä inför finnguden.
Nåja…
Jag skall sätta mig vid lödstationen nu. Löda ihop ett litet kort. Ett av de där små projekten som kommer till en, en dag som denna. De är många nämligen och sitter och väntar tåligt i sin kö. Känns finfint såklart. Den känslan och den där första måsen gör den här dagen till en lika bra dag som dan före den och dan före den och dan före den…
Jodå!