Categories
Betraktelser & Berättelse

Feg

silhouette of group celebrating at sunset by lake
Photo by Vitaly Gariev on Pexels.com

Jag lullar på. Fast mår lite skit ändå idag. En Alvedon håller mig upp. Får jag nysa lite däremellan så går det nog. Den onda kroppen följer med och håller ändå i.

Det finns alltså inte mycket att klaga på. I alla fall inte här på kullen. Folk nedanför den kanske tycker det finns saker att klaga på. På sidan om också. Om det vet jag inget dock. Man vandra på.

Pratar med T. i helgen. Vi har snart känt varandra i femtio år. Det är jävligt länge. Att det blivit alla dess år är helt och hållet T’s förtjänst. Själv är jag erbarmligt dålig på att ringa upp folk “bara sådär“. Ja, ännu sämre på att spontanbesöka. Rädd som jag är att störa. Fast inte T då. Och inte är det ofta, om ens någon gång, som han har stört, när han telefonerat. Man kan tycka att jag skulle ha lärt mig något av det då såklart. Men icke. Jag är en feg djävel. Är rädd att det skall göra ont om någon inte har tid. Som om det vore någon fara.

Drömmer levande drömmar just nu. Det är inte ofta jag minns det jag drömmer. Men på sista tiden har det varit så. Extra starka drömmar tro jag. Som lämnar avtryck. Sådan man får fortsätta att fundera över under dagen. Ja och kanske till och med hade velat fortsätta drömma vidare i.

Som ung drömde jag mest mardrömmar. Det var länge sedan maran red mig nu. Tänker ibland att man minns livet före födseln då och där i de där drömmarna. Men har såklart inget som helst belägg för det. Hoppas inte gäller eftersom kallsvetten och den djupa rädslan kunde sitta kvar länge oh sura i ens sinne efter en dröm då och där.

Att gå in i demens är väl lite som att gå in i drömvärlden fast man är vaken. Allt blir ytligt. Min mor fanns i det där under några år. Verkade lycklig på ytan åtminstone. Så kanske är inte det där så farligt som upplevelse som det verkar. Fast ditåt vill man såklart inte om man kan slippa.

Lallerstedt dör. En till som faller ifrån ganska nära ens eget liv åldersmässigt. Tio år. Man hinner inte så mycket på tio år numera. Blir stressad av det där. Känner mig inte klar. Går liksom inte att bortse från det där. Nyfiken fortfarande.

Har bett Copilot att flytta ut en server till sitt eget repository från ett gemensamt repository där den levt hela sitt liv. En lagom test sådär av agenter. Första gången jag testar att jobba med en AI agent på det viset. Skall bli spännande att se vad resultatet blir. Eller inte!? Vi får se om modet räcker för att köra den testen hela vägen…

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.