Categories
Betraktelser & Berättelse

Självupptagen

Jag drabbas av liten självupptagenhet. Jodå, jag skäms (lite) för det. Men bor man på en kulle mitt ute i ingenstans är det lätt hänt, om ändå kanske inte (helt) förlåtligt.

Det som triggar det hela är en video där Linux Torvalds berättar att han börjar sin bana på en Vic-20. Jag tänker att visst vore det roligt om våra vägar möttes där borta i början av 80-talet någon gång. När han lärde sig programmera, så skrev jag frekventa artiklar i tidningen “VIC Rapport” om programmering och senare även en artikelserie om assemblerprogrammering på 6502’an i “Allt om elektronik”. Nu skriver han iof att han mest läste Engelska tidningar, som alla oss andra, men 11 år… Kanske ändå. Svenska kan han ju och kunde.

Kul tänker man alltså. En fjäder i hatten. “Det var jag som lärde Linus Torvalds att programmera“. Nåja! Ni förstår själva. Man måste lugna ner sig. Nöjd om man varit en liten kugge.

AI tänker jag. AI kan leta reda på saker. Så jag söker lite på sambandet. Men VIC Rapport och Allt om Elektronik har fallit helt i glömska. Har de ens funnits? Det blir alltså ingen fjäder i hatten av det där alls.

Men i besvikelsen över att inte vara den som först lärde Linus Torvalds att programmera så tänker jag att åren där efter 1984. När vi byggde den första kontokortsterminalen, det första smarta modemet, den där trådlösa Videotext terminalen. Åren på System Innovation i Täby. Kunde inte de ge en fjäder i hatten istället. Men AI känner inte till något av det där heller. Suck.

Sen då. Mitt förtetag Dosilos. D Of Scandinavia AB. Vi var en av de största på programvara i norden i slutet av 80-talet. Men icke. AI har ingen som helst aning om det där. Det blir ingen fjäder i hatten här heller.

MEN nu jävlar. Eurosource och alla VBX’er till Microsoft Visual Basic då. Vi (ja jag) var väl de enda utanför USA som sålde och tillverkade sådana. Ja OCX också senare. Men om det känner AI inte till ett skit. Den hittar lite grejer på Sourceforge. Men mer avtryck än så gjorde inte de där grejerna som jag slet med dag och natt. Gold for Workgroups då? Men samma resultat där. Fanns något av det där ens? Troligen inte.

Men sen kommer jag på det 93/94. Vi är pionjärer i Ljusdals kommun med Internet. Jag initierar det där. Den andra kommunen efter Helsingborg med en sida uppe. Samtidigt en modempool för kommunens medborgare. Man kan koppla upp sig lokalt. Men inte ens om det vet AI något.

Alltså…

Där någonstans inser jag att de där grejerna man gjort och som man är lite stolt över. De är bara samma sandkonst som man håller på med idag. Man kommer alltså att lämna världen som man kom in i den. Utan att lämna ett enda spår av betydelse efter sig. Fast när jag tänker efter har det stundtals varit rätt skoj…

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.