Man lever idag också. Jodå. I rätt så god form dessutom. Åtminstone relativt andra dagar som levandes. Möjligen lite mörbultad efter tandläkarbesök igår. Men inte värre än att man kan kosta på sig ett litet flin i ensamheten.
Fast katten är ju med här på kontoret såklart. Lillkatten. Trött på vinter hon med. Sitter mest bredvid mig och tittar uppfordrande på mig. Tycker troligen att vi skall gå upp för trapporna och lägga oss på soffan som igår. Finns väldigt lite att göra för en katt den här tiden på året. Utom att sova då alltså. Igår efter tandläkaren hörsammade jag och sträckte ut mig en timme mitt på blanka dan. Katten i en fåtölj och jag i soffan. Det där är en av nymodighet som kom in i livet under förra året. En eftergift åt pensionsåldern. Förfall kanske. Men jävligt skönt.
Jo man är tröttare. Det går långsammare. Men oftast tar ändå varje dag människan bakom skrivbordet här en bit framåt. När det inte längre gör det lovar jag att sluta. Påpeka gärna det för mig om du upptäcker den tendensen och jag (ännu) inte gör det. Just det där att tro att saker är OK fast att det inte är det är ju en annan del av åldrandets självförnekelse.
Trotts en timmes sovande på soffan igår sover jag som en sten hela natten. Inte riktigt van det på sistone. Hamnar ofta i minnets djupa gruvgångar och måste ligga och fundera en stund. Men icke så i natt alltså. Bara mörker. Den bästa huvudkudden är ett gott samvete sägs det.
Fick två fina flaskor whisky av sönerna i julklapp. Båda kanongoda. Med den där stenen i pencrea så borde jag ju inte dricka starkt alls, men vafan, kan inte låta fin whisky förfaras. Så ikväll, om jag kommer ihåg, skall jag absolut ta mig ett glas. Frågan är om man skall ta av den Japanska eller den Skotska?
Tio minus är det som gäller. Faktiskt en ganska trevlig temperatur under vintern. Några grader under brukar vara helt perfekt. Riktig vinter liksom.
Ser ut som de låga temperaturerna håller i sig bortåt slutet av månaden. Sen verkar det bli lite mildare. Mildare som brukar betyda mer snö. Mars brukar annars alltid vara självaste tungsnömånaden. Om inte äldste sonen fyllde år den månaden så skulle vi kunna sålt den till USA för en spottstyver. Typ så! De sista orden som de säger om det mesta i Gävle.
I boken jag just nu läser räknas ett antal orter upp som orter som ligger jävligt långt från allt apropå att det kunde vara värre att bo där. Såklart är Los en av de orterna. Konstigt det där eftersom jag sitter här och ändå rätt ofta känner att jag finns mitt i världen. Perspektiv.
Men helg. Läge att ta det lugnt. OS är det ju. Invigningen kanske man kan klara av. Melodifestival är det ju. Den senare skippar jag gärna. Till och med om det finns chips. Blir väl bok och soffa gissar jag. Åtminstone någon förmiddag. Möjligen två förmiddagar. Annars – under annan tid – kanske man skulle försöka åstadkomma något. “Musik” kanske. Fast jobb på söndag. Det är sen gammal.