Jag lägger ut snusen och sätter igång. Nu snusar jag visserligen inte men ändå. Man försöker vara lite cool sådär. Skogsarbetarcool.
Onsdag. Usch! Snart slut på veckan. Vill ha låååååååååånga veckor. Veckor som inte tar slut. Fast leveransen på den där viljan är alltid tvärtom det man önskar. Vill man ha låååååånga veckor får man korta som blixtrar förbi som den snabbaste racerbil, vill man ha snabba veckor trögar de sig framåt som mycket kall sirap. Allt utan ens inblandning av han, hon, det, gud. Tror jag i alla fall. Ja, jag är nästan säker. Det liksom jävlas av sig själv.
Ner mot tjugo här på morgonen. Atlas ger ett varmt hus så det finns inte mycket att klaga på. Min installation av extra element här på kontoret ger lite lägre temperaturer här. Strax under tjugo plus när det är minus tjugo ute. Sitter man still är det för lite. Men det är väl mitt öde att frysa. Men skall nog kunna ordna det där innan nästa vintersäsong. Parallellkoppla element INTE Seriekoppla. Läxa lärd.
På väderleksfronten kan ingen lindring skönjas förrän bortåt slutet av februari. Däri tror jag jam, hon, det gud är inblandad. “Ni ville ha vinter era jävlar – varsågod, se här, VINTER!” Nu vet jag ju att skoterförare, vinterbadare och skidåkare och pimplare njuter av det här. Tror att det bara är att låta de där personerna hållas, de vet inte bättre.
Nu ser jag att det bara är den fjärde idag. Trodde fram till nu att det var den femte. Alltid något på ett sätt och skit också på ett annat. Tid som går.
Hur som helst finns alltså inget att klaga på här. Har den där gokänslan jag känner igen i magen när jag går in på kontoret här på morgonen. Den jag lyssnar noga till varje dag. Som är den enda som – om den skulle börja saknas – skulle kunna få mig att ändra inriktning på livet. Men det gopa finns med idag också alltså.
Jag är alltså en lyckligt lottad människa. Möjligen bara ännu lyckligare om jag hade en full påse lösgodis stående någonstans. Men det finns apelsiner och clementiner. Gott det också.
Kamrat “Isse” skall inträda resan från “Professor” till “Professor emeritus” i höst. Man känner sig alltid äldre själv när gamla kamrater man varit ung med tillsammans går igenom gammelgrejer. Jag antar att det är dags att sitta för en oljemålning i hans fall eftersom han är ledamot i vetenskapsakademin och därför måste förevigas på en vägg någonstans. Själv får man väl vara nöjd med lite olja på fingrarna.
Men roligt ändå att vi har kontakt. Våra resor har varit väldigt olika sedan fysiken i Uppsala. Han reste uppåt, jag nedåt. Trotts det är och var vi väldigt lika som människor. Ramarna har inte riktigt räckt till för någon av oss.
Nu skall jag sätta mig och vänta på elfakturan för januari. Jo, möjligen skall jag koda några rader också. Ja och äta apelsin…