Vi tapetserar hela helgen. Blir klar på söndagskvällen vid nio. Hinner i alla fall få i oss lite kvällsmat innan det är dags att lägga sig. Men ett rum till klart, det känns skönt, även om det inte blev jättemycket vila den här helgen (heller).
Passar på att fylla år också. Börjar man en kriminell bana så är det numera “69-åringen” som är i farten och inte “68-åringen“. Fast “en man i sjuttioårsåldern” fungerar ju också såklart och har gjort i några år. Den kriminella banan har inte riktigt satt sig ännu dock.
Men födelsedagar nu för tiden är inget man bryr sig speciellt mycket om. De har börjat komma för tätt. Det här att närma sig 70-år känns ganska oroväckande. Då är man verkligen gammal. Jo vid 60 också. Men tamefan vid sjuttio finns det liksom inga förmildrande omständigheter. Sen dog ju farsan när han var sjuttio. Känns lite extra. Tid som är på väg att ta slut när man gillar livets som allra mest.
Men jag känner ett par 81-åringar som det är full fart på. Så jag skall försöka följa deras exempel och köra på jag med. Världen tillhör såklart ungdomen. Man får definitivt aldrig glömma det när man kommer upp i min ålder. Det är de som uträttar storverken. Det är de som upptäcker och står för nödvändig förnyelse.
Vecka 45 är det ju också. Bryngels har aviserat ett närmande till kullen. Under tiden sitter jag här och fryser. Ett litet element klarar inte hela kontoret om det är kallt. Fast turligt nog så kommer då resterna av den gamla orkanen Melissa och pumpar upp lite varmluft till höga nord. Det gör i alla fall att Hulkstart kan få vänta till helgen. Men där borta finns det nog ingen återvändo om inget händer på Bryngelsfronten.
Jag har suttit och kodat i kalla lokaler tidigare. Satt en vinter i ung åtta grader. Då kunde man bli så nedkyld att man var totalt bortdomnad i kroppen när man gick upp efter tio tolv timmar. Fick stå vid ett element eller framför brasan en kvart och tina upp innan man kunde göra annat. När huvudet började stänga ner då var det liksom dags att avbryta (en stund). Men det är märkligt vad man klarar om man ger sig fan på det. Fast minnena av den där tiden har gjort mig till den största fryslorten vår värld känner.
Men måndag idag. Man bör glädjas!