Får en sådan där bra idé idag. En kanonidé. VSCP relaterad såklart. Jag är enkelspårig på det viset. Nu skall det för ärlighetens skull först konstateras att det där händer allt som oftast. Idé. En dag letande, testande, provande. Sen faller det oftast på pengar. Nästan aldrig på möjligt genomförande. Ännu oftare hamnar den i ett diffunderande tillstånd. Man hittar den tio år senare urvattnad och undrar varför man inte gjorde något av det där.
Nåja, det är aldrig särskilt märkvärdiga saker. Jag är bara en vanlig människa. Numera är också risken för återupptäckt av egna gamla projekt av mig själv om tio år också minimerad. Då är man död eller dement. Sandkonst mest idag alltså. MEN… De här dagarna… När jag får läsa manualer. Räkna på komponentpriser. Testa om det fungerar. Tänka lådor. Kundgrupp. Möjligt utpris. Ja allt det där. Tack gode gud för dessa dagar. De är verkligen mitt livs guldögonblick.
Hade jag vänner så skulle man kunna tänka sig att man ringer runt och berättar om den där fantastiska iden. En del brukar i alla fall återkommande ringa mig och berätta om dylikt i euforiska ordalag. Så många gånger har det hänt att jag själv har insett att för andra är ens egna kanonidéer ungefär lika intressanta som om man skulle börja prata sjukdomar. Så jag håller tyst. Helt övertygad att mina bekanta inte är ett dugg intresserade.
Det fanns nog tider när det uppstod frustration över att aldrig kunna gå i mål med saker. Men man vänjer sig. Känner sig inte ens bitter. Bara jävligt upplyft att fortfarande ha de där dagarna. Guldögonblicken.
2 replies on “Nu igen”
Jag känner som så ofta igen mig. Jag får också briljanta idéer ibland. Nu är det mest på natten eller tidigt på morgonen. Förr hade vi ett bubbelbad ute där man ibland låg och drack några öl och lät idéerna komma. Då i stunden briljanta, man vet exakt hur man skall göra, men när man sedan i vaket tillstånd tänkt igenom det ett par gånger till så känns de inte lika geniala. Någon vecka till så har de bleknat bort.
Men, de kan komma tillbaka! Det där som realisten i mig insåg, vilket skulle göra att den briljanta idén aldrig skulle flyga, det kan det ibland komma som en blixt från klar himmel en självklar lösning på. Ofta väldigt tidigt på morgonen när man är halvvaken eller mitt i natten. Utan att man ens grubblar på det så bara smäller det till. SJÄLVKLART, jamen det är ju så man skall göra! Tankarna och idéerna är just då så otroligt klara och tydliga.
Någon vecka senare bleknar även det bort.
När det gäller problemen så älskar jag också att planera, räkna och testa. Jag kan koppla upp något, rita något eller programmera något. Ger mig på det som är krångligt först. Det är det som är roligast. När allt krångel är löst och säcken skall knytas ihop, så har jag ledsnat och hoppar till nästa projekt och det första får ligga och skräpa någonstans.
🙂 Skönt med en frände i det det där.