Ute vid garaget. Döden. Flinande som vanligt. Äter fisksoppa med god aptit ur ett sådant där kinamatsengångspaket av energiåtervinningsbart fettindränkt papper. Det är inte döden som får mig att reagera nämnvärt. Hon och jag har känt varandra länge. Mycket länge. Det är fisksoppan. Den är ovanlig. Annars brukar det vara illaluktande roadkill som slinker ner där vid garaget. En grävling i upplösningstillstånd att tugga på. En platt hare överkörd av tre tusen bilar och därför mycket mör. Ja det som hon hittat på vägen hit helt enkelt.
Men fisksoppa idag alltså. Kanske går det tolka in saker i det. Östersjöns död. Eller ännu värre. Världshavens undergång. Men mest troligt är det ändå att döden just denna tisdag råkar vara sugen på just fisksoppa. Man måste vara försiktig med att övertolka. Den läxan har jag lärt mig sen länge.
Jag orkar inte gå ut och resonera med henne idag. Gör det ibland. Det finn satt prata om. Låter henne stå där ute och flina vid garaget med sitt blonda svallande hår följsamt följande vinden här på kullen som en buddhistisk bön om fred i världen. Hon brukar nämligen ge sig efter en stund. Drypa av. Det finns andra att stå och flina hos. De som tar henne mer på allvar. Börjar darra. Sådana som blir förvånade över att hon är en hon. Fan, Ingmar, varför har du skapat bilden av att det skall vara lie och kåpa och allvarlig uppsyn, män som man spelar schack på en strand. Inte blonda kvinnor som står och flinar, eftersom de har all tid i världen, vet att de tar en till slut, kommer tillbaks då när dedt är dags. Men skapar man “vargtimmen”han man väl precis som jag haft åtskilliga besök såklart.
Fast det folk inte vet är att döden kommer i alla möjliga olika former. Det har hon berättat för mig. Det finns både manliga, kvinnliga ledsagare till dödsriket Var tror ni galna iden om strypsex kommit ifrån egentligen. Men hästar, myggor och domherrar också såklart. Väntar du dig en lång och blek man med vitt allvarligt ansikte, en som bär på en lie och är klädd i svart kåpa när det blir dags för dig så kanske du blir förvånad om det istället är en känguru som har just det jobbet den dan. Man får vara beredd på att ändra sin världsbild. Hela tiden.
Annars är det sig likt här på kullen. Bra. En misslyckad gammal man ser ut över världen. Ser döden. Ja och ändå är det bra. Känns bra. Man bör förstå av det att andra dagar därför är ännu bättre. Men upplevde Uppsala i helgen. Såg studentikosa insparkslekar. Drogs tillbaks till det egna inträdet i den där världen hösten 1980. Men inga insparkslekar för oss. Första dan en uppräkning av namn. Sen tre timmar analys. Föreläsaren körde igång. Jag fattade ingenting. Noll, verkligen noll. Gick hem satt hela kvällen och försökte förstå. Ja och så höll det på. Klarade tentan. Andades ut. Nya kurser. Men en stor lycka fanns det där. En revansch mot allt gammalt.
Jag skall nog gå ut och fråga hur fisksoppan smakade ändå. Kanske bjuda på en kaffe. Se om hon har smådjävlarna med sig.