Det regnar. Solen har gått ner. Perfekt för programmering. Det är faktiskt inget alls som stör. Utom möjligen en katt som vill ligga på min stora mjuka mage och en annan katt som vill ligga på den trådlösa musen. Normalstörning. Man får acceptera. Njuta lite också av att katter vill vara nära. Det finns kärlek där också. Men mycket gjort blir det inte under en stund.
Börjar dagen med att bära in den sista pallen ved. Det går lättare idag. Ingen konst alls egentligen. Det blir fullt i förrådet. Man känner sig rik när förråd är fulla. Det spelar ingen roll om det är sylt, potatis eller ved.
Men en mycket bra dag alltså. Det kompileras mest. Struktureras. Kollar in lite programvara. Lyfter fram halvfärdiga hårdvaruprojekt. Hämtar en upp en licens från USA för kanske åttonde gången för en kompilator eftersom jag bytt hårdvara sen jag sist använde den. Jodå, någon enstaka betald licens har också jag. Alla projekt. Man blir lätt överväldigad av alla trådar som finns att följa. Har man hållit på ett tag blir det mycket underhåll. Det är liksom ett ansvar det där också. Att hålla grejerna fungerande över åren. Inte bara göra en kort insats och glömma så fort man visat att det fungerar. Det som iof är skojigt men som inte leder någonstans alls.
I helgen skall jag återgå till renoveringsarbete igen. El. Sen är det egentligen bara tapeter och golv kvar och att skruva ihop möbler. Ett till fixat rum. Men det finns fler rum. Mer att skrapa, mer att spackla och mer att måla. Fast perfekt helgsysselsättning för en gammal programmerare och hans fru.
Det är ändå ganska skönt att i princip inte finnas till som människa. The fool on the hill ni vet.