Den förväntade dödsdomen igår blir visserligen en underkänd besiktning men en underkänd besiktning utan att behöva komma tillbaks och visa upp bilen igen. En lampa. En sketen lampa. HURRA såklart på den!
Men sjuk när jag åker ner till Ljusdal, sjukare när jag åker tillbaks. Tar mig knappt upp för trappen väl hemma. Somnar i soffan som en övervintrad prins som inte sovit på 1000 år.
Men idag då. Kusin Alvedon håller mig på benen. Men inte mer. Något slags straff antagligen. I blodlinjen. Eller bara som det är. Jag lutar åt det senare. Men kan ha fel. Har ofta fel.
“Får” ny telefon. Ruggad. Har batteri för fem telefoner. Men tung som fan just därför. Kan användas som hantel. Men går att bada med. Kan tappas i backen. Bara det. Har allt det där jag behöver just nu. Kostnad – en tiondel av I-fånepriset.
Snön faller som om det vore sent i oktober. Inget av yvas över såklart. Det här händer varje år. Hulken åker på igen. Shuntar upp. Nu är värmen på nivåer där man börjar svettas. Således finns inget att klaga på där heller. I alla fall så länge man får stanna inne.
Tröstar mig med lite glass. Smultron. Bortskämd. Jag. Ja, troligen. MYCKET!