Idag har jag jobbat med VSCP, Very Simple Control Protocol (https://vscp.org) i 23 år. Under absoluta majoriteten av de åren har jag lagt ner “många” timmar under de flesta dagar under vackan på det här projektet. Ja rent utav ofta “MÅNGA” timmar. Efter arbete som gett riktiga pengar man kan leva av. Före arbete som gett pengar man kan leva av. Eller i det egna företaget Grodans Paradis AB och Eurosource där man egentligen borde sysslat med sådant som gett pengar (tycker min revisor). För resultatet av de tusentals timmar jag lagt ner på det här projektet har jag gett bort gratis. Jag har inte begärt tack och inte önskat några tack, men fått tillräckligt med sådana ändå. Som brevet i bilden ovan som också innehäll en medsänd present. Men andra belöningar har också ramlat in. Någon ute i världen som berättat en historia där protokollet använts och gjort skillnad. I ett hem. På en fabrik. I en demokrati. I en diktatur. På sydpolen. I länder runt om i världen.
Men tjugotre år är kanske galenskap. Att inte ta sig själv en funderare över över om det är så är såklart ett alltför tydligt tecken på brist på skukdomsinsikt. Och ja, slutsats avd funderande, troligen är det ren och skär galenskap. Men tack och lov så belönar universum den galne med en stor känsla av glädjen i det hen gör. Har du varit nyförälskad någon gång? Då vet du. För vad är det annat än stor galenskap.
Jo jag har haft ett gäng “medgalningar” med under resan. Männsikor som blivit vänner. Människor som kommit och gått igen. Stora och små. Rika och fattiga. Med olika språk. Liv på olika kontinenter. Att lära känna dessa männsikor är så klart en självklar ynnest när man sitter för sig själv i ett gamalt hus på en kulle ute i en mellansvensk skog. En belöning i sig. Men den största belöningen ändå är att ta en tanke ur sitt huvud och göra verklighet av den. Alla kreatörers och “makers” underbara förmåga att åstadkomma magi. Ingentings färd till att bli någonting.
Nope. Det blir inte tjugoitre år till. Det orkar ingen och det kan inte krävas av mig.
Men kan man kanske få hoppas på tio år till? Snälla…