Jag har alltid tillämpat principen tråkigast först. För mig är det sättet att få saker gjorda. Så när jag jobbade som lärare och ville använda kvällen till VSCP-utveckling (alla kvällar så länge jag orkade hålla ögonen öppna) så gjorde jag så mycket planering och förberedelser som möjligt i skolan eller innan jag började greja med annat på kvällen. Det kan låta tråkigt. Men för mig det enda sättet att få den ro jag behöver för att fullt ut koncentrera mig på min passion.
Det där gäller såklart i mitt dagliga värv idag också. Det där tråkiga och jobbiga som måste göras tar upp massor av tid man vill använda till annat. Snart är det t.ex nytt kvartal. Momsrapport skall in. Innan man fixar den bör man avstämma konton. Alltså får man ägna sig åt avstämning av böckerna idag innan man gör de andra roliga sakerna som man längtat efter att göra. Så det är vad jag skall göra först.
Nu är det ju semester dessutom. Förutom att nå de där platåerna man kan stå på under en semester så gillar jag att inte ha för mycket annat i huvudet som “skall göras“. Alltså försöker jag rensa sådant också före. På så sät kan jag njuta av koltrastsång till fullo istället för att tankarna skall vandra iväg och oroa sig över saker som borde fixas.
Men sen roligt alltså… Fast… Samma sak gäller där. Det nödvändiga först. Så slutresultatet är såklart att jag gör väldigt lite roliga saker egentligen. Jag försöker bara komma fram till en punkt när jag kan göra dom. Det där kallas visst leva ett liv. Alltid fattas något.
Jag var sådär under svåråren också. När konkursens inkassobrev fyllde brevlådan. Alla brev öppnades. Varenda öre hade jag koll på. Men inte alltid pengar att betala allt för. Inbyggt är att skulder skenar när du är på obestånd. Ränta på ränta och avgift på avgifterna. Men även där krävdes disciplin. Man har en möjlig väg framåt. Att överleva. Sen gör man det som krävs för att kunna det. När man står på andra sidan. Ropar på Kronofogdehjälp och svär finns såklart ingen förståelse för det där. Man vill ha sina pengar. Fullt förståeligt. Men ekvationen går ju inte ihop någonstans. Det gör den aldrig. Så arbetssättet och metoderna borde vara andra. Metoden som används idag gynnar bara mellanhänder såsom inkassobolag. Ingen annan. Absolut ingen!
Tack och lov så är man långt bort från det där nu. Fast att skriva om det ger ändå en klump i magen. Innan konkursen hade vi aldrig fått ett inkasso. Troligen aldrig mer nu heller när allt är ordnat. Men om det oväntad händer kan man hamna där. I den Svenska krasch som kommer är det många som har svårår framför sig där de behöver tänka tankar de aldrig behövt tänka tidigare och ta beslut de aldrig trodde de skulle behöva ta.
Men det finns fördelar med svårår också. Man lär sig uppskatta koltrastång. Fluffiga moln som far fram över en blå himmel. En bakelse och en cappuccino på ett konditori som en lyx. Att det verkligt stora är det enkla. Sen lär man sig massor. Det måste man ju. De som tror att man lär sig mest när det går bra har inte fattat ett smack.
Så ingen anledning att misströsta. Man skall bara orka överleva hela vägen ut ur skiten.
Men alltså bokföringsövningar nu då. Tror jag skall gå upp och hämta en glass förts. Sen kanske…