Måndag. Alla älskar väl måndagar. Eller? Jodå. Annars måste ju något ändras. Inget ändras åt en. Stick. Bryt upp. Ändra. Man skall älska att leva. Att börja. Att ta ett hårt tag och börja.
Men jo och ja och oj vad man skall hinna saker den här veckan. Massor såklart. Som varje start av veckan. Men iof startade min vecka igår. Anglosaxisk vecka. Så lite har jag redan hunnit med. Vet såklart att veckan kommer att bli för kort ändå. Alla veckor borde bli längre. Fast kanske inte ändå. Återhämtning. Man måste tänka på återhämtning. Jo!
Komponentbristen plågar oss fortfarande. Visst beräknas finnas i augusti annat i juni. Man kan inte vara säker på någonting där. Vansinnigt och konstigt. Jag vet folk som sitter med tolv tretton färdiga konstruktioner som dom inte kan sjösätta för att det inte finns komponenter. Jag har några själv jag också som ligger på vänt. Hoppet är det enda man har kvar där. Sen insikten att för mig gör det väl inte så mycket. Utom att liv går då såklart. För andra som måste dra in pengar till matbordet så blir det såklart akut i många fall.
Löjliga priser på grönsaker. Får sätta några extra plantor tomater och gurkor i år. Eller många extra. Så blir det ju varesig man vill eller inte. Men öka. Sätta massor. Guldrush. Sälja. “Blir miljonär“. Nåja. Lugn… Det räcker. Ingen har någonsin blivit lycklig av att ha för mycket pengar. Däremot har en hel hög blivit det av att gå ut i växthuset och plocka en bytta mogna tomater och gurkor och lite annat och göra sig en god sallad av det hela när de kommit in igen. Lyckan finns närmar än vad man tror. Och är enklare. Slappna av. Andas. Se och ta in. Gratis och Grattis.
Lyssnar en stund på Sveriges Radio Gävleborg och allt är tillbaks i samma fåror igen. Amerika och melodifestival. Stänger av. Orkar inte med det förutsägbara. Nope! Icke. Synd.
Brist på semlor. Här nu.
Men en brist som varken bör eller kommer att åtgärdas. Hoppas man. Om nu inte suget tar överhand. Men good luck med det gubbe säger vän på höger axel. Bageriet är stängt. Idag. Närmaste semla lär finnas i Färila. Där man handlar pizza alltså (av Sveriges suraste pizzabagare). Fyra mil…
Man får ta ett äpple. Eller en morot. En åsna är man ju.
Nåja. Nu skall jag rita om ett kretskort. Det lär ta hela dagen. Men jag älskar det där. Så det finns alltså inget att klaga på i dag heller.
Hmmmm…