Ja just det “OJ” vilken dag. Förutom att jag håller på att frysa tungan av mig, ja alla utstickande delar av kroppen håller på att frysa till is denna dag. Kallt. Så in i helvete. I alla fall för en fryslort. Som jag. Termometern fegar på bara minus sju. Men fryslorten vet. Det känns som tjugosju. Så man fryser och plågas. Vet vad den RIKTIGA lidelsens temperatur är. Alltid på skitkallt.
Men shuntar upp. Hulken slukar pelletssäckar. Hundra spänn stycket. Så alltså gäller att man både lider och fryser. Fast Hulken gör såklart sitt jobb. Värmer. Fast det går sakta. Men får han några säckar att gå loss på brukar det ordna sig.
Men i allt annat under denna dag alltså. OJ!. Det har gått att jobba lite som vanligt. Alltså, jag, lycklig. Undertecknad är en enkel människa på det viset. Fast det mesta av dagen har gått åt till att hitta en bugg som jag fortfarande letar. Det brukar irritera. Men inte idag. Vet att jag hittar den. Vet att jag får mosa den då. Eller om jag nu är på mitt fredliga humör så lägger jag den i det där paketet jag skickar till någon behövande (läs programmerare med uppnäsa eller valfri projektledare med tidsram) en dag när andan faller på.
Min karaktär har firat största möjliga triumfer idag. Vid halv elva när man är som mest utsvulten så gick jag INTE upp och hämtade den halvfulla chipspåse som ligger i skafferiet där uppe. Jodå. Förvånad själv. Visserligen hade jag inte klarat det hela om det legat ett paket semlor i kylen vid samma tid. Men chipsen och en chokladkaka av det större slaget har alltså INTE kommit över mina läppar och in i glufsande mun idag. Det är tamefan värt att fira. Köpa en semla imorgon kanske… Eller hålla sig hela veckan. Utmanat sig som om det var ett långlopp. Bara för sakens skull. Försöka låta bli att ställa frågan “varför då?“. Den farligaste frågan när man går emot sin natur.
Förbannelsen i Los. Ja den är verklig. Allt faller här. Tro det har med det frekventa klagandet att göra. Vi är Sverigebäst på att klaga vi Loosbor. Inte ens antalet ‘o’ n är vi nöjda med. Nope. Inget annat heller. Fast nu får jag sura brev i postlådan. Får flytta. Men jag orka nog ändå inte höra mer om hur fel det är på alla andra.
“HURRA” får man utropa. Bara sådär. Kanske för att ljuset ökar varje dag. Oj positivism. Finns forskning som vill visa att det är en sjukdomsbild kopplad till den. Aj Aj Aj… Som om man inte redan känt det på sig. Ja redan sedan småskoleåldern.
Skitsamma… Ja ett ord.
Nu skall jag lägga mig att sova.