Oj Madonnas, 4 minutes snurrar fortfarande här. Skitbra lÃ¥t. Borde ni lyssna pÃ¥! 😉
Kalkonen melodifstivalen gick ju av stapeln igår. Tröttsammare jippo är det svårt att tänka sig, Sverige alltid segertippat före och alltid snopet placerade långt ned närallt är klart. Svårt att bry sig speciellt mycket tycker jag. Fattar inte varför jag överhuvudtaget tittar på eländet.
Var det då någon låt som fastnade? Icke. Inte ens ett spår kvar av en enda slinga kvar i mitt huvud.
Men det är nästan alltid så numera med musik i media. Man lyckas aldrig (eller vill inte) få fram glädjen som finns hos massorna. För ute i busken kan en musiker som befinner sig i det s.k. toppskiktet mycket väl lira och ha kul med någon som nyligen börjat spela. Musiken har inga sådana gränser. Ta Ugglas dokusåpa som ett exempel. Fast det egentligen här handlar om musiker så blir det så otroligt platt och Stockholmscentrerat. Man verkar inte ens fatta och inse vidden av all det musikkunnande som finns här ute i landet. Men Uggla är ju stjärna såklart och måste ta mycket plats. Körslaget lyckades mycket bättre med att få fram vad vi alla faktiskt kan om vi vill.
One reply on “Melodifestival”
Orkade själv inte med mÃ¥nga minuter igÃ¥r, utan växlade snabbt över till en nÃ¥got usel lÃ¥ngfilm. Växlade tillbaka ibland för att se hur det hela fortskred (reklampauser du vet…). Tyvärr blev det bara allt mer tydligt att den nÃ¥got usla lÃ¥ngfilmen var det bästa alternativet just dÃ¥. Det var bara yta och inget hjärta i spektaklet (med undantag för de som spelade traditionell serbisk musik medan man väntade pÃ¥ rösträkningen).
Alla vi som utövar musik aktivt vet att det blir platt och värdelöst om inte hjärtat och spelglädjen finns där. Meningen med musiken försvinner ju liksom helt annars (i alla fall för mig).