Categories
Betraktelser & Berättelse

Vitt

rain of snow in town painting
Photo by Lisa Fotios on Pexels.com

Lillkatten älskar den första snön, den som alltså kom en vecka för tidigt, far runt där ute som ett asplöv i en storm. Men ni vet vad jag tycker. “Möög” som skånsk kompis kallar det hela. Mögel tror jag det betyder.

Men “en vecka för tidigt” fast sent ändå. Eller hur man skall uttrycka det om snöns ankomst.

Men OK, trivs lillkatten så trivs jag. Vi är ändå kompisar. Man får håll ihop. Trivas ihop. Får gå ut och leka i snön jag med. Fara runt. Dricka choklad med vispgrädde när man kommer in. Eller ta sig en whisky.

Fast det hela är väl bara att acceptera. Bor man här måste man såklart det. Och det vara inte för evigt. Är bara svackan/dalgången innan nästa års härliga varma säsong med sol och bad och en öl ute i trädgården tar fart igen. Svart och vitt. Yin och yang. Ja och färger och gråskalor däremellan som förgyller tillvaron i sitt överflöd.

Mot månen. Artemis lyfte i morse. Finns inget ocoolt över det alls. För framtiden. Bejaka nyfikenheten.

Minus tre ute. Finns inget som är coolt med det. Av någon anledning är ändå Hulken rätt måttlig i sin hunger under natten. Man antar att det bara handlar om att han placerar sig i startgroparna för att börja käka pellets på riktigt. “Hjälp” borde man skrika.

Får en jättefin sked i present som äldste sonen har karvat ur en trädbit efter Den gamla damen, ja körsbärsträdet här ute för er som inte känner henne. Ett mycket vacker arbete. Och jag förvånas över att båda sönerna verkar ha fått träet i sina händer. Man undrar var det kommer ifrån?

Kommer att bli en av mina käraste ägodelar.

Här på kontoret är det mesta sig likt. Tekoppen står här bredvid mig och datorerna snurrar på i sitt eviga surr för att skyffla luft. Några watt i värme får man väl därifrån också. Ja och från sig själv. Sisådär en 60 watt tror jag. Energi i omvandling. Den tar aldrig slut. Den är gratis. Ja det finns mer energi än något annat i universum. Ja rent utav allt som finns är energi. Ändå ägnar vi oss åt den här energikrisleken. Följ den blind John. För fan, forska istället. Hårt. Hitta lösningarna. Fokusera på dom. Framåt.

Men min dag skall fortsätta med ett lämpligt antal kodrader. Sonen placerar en bit av sin själ i en vacker sked av körsbärsträd som är inoljad med linolja och är Hälsingland i hela sitt väsen. Jag i en bräda med komponenter och några tankar av funktion. I det där finns en glädje. Att göra. Skapa. Föda. Stort är det. Man blir en av de där som bidar. Inte en trött Facebook eller “Bonde söker fru” person som bara försöker få tiden att gå för att till slut slippa just den där tiden vilande i ett evigt mörker.

Men te. Ett flin. Lite kod. Ja och en gammelkatt på labbänken.

Kör.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: