Såja, Vi stänger ner butiken. Hänger upp skylten. För idag. Öppnar imorgon igen. Vid åtta. Glada som små råttor. Ja inte firmakatten. Hon är glad som en katt. Men jag. Glad som en råtta. Kanske. Imorgon.
Fast nu sover katten. I en stol här bredvid. Ja gammelkatten också. Fast uppe. Båda väntar väl på kvällsgodis liksom ocool gubbe. Dom brukar komma tiggandes när jag nattar mig med intag av medicinska preparat, som sägs vara bot mot blodtryck och prostata. Tiggarna får alltid sitt. Jag faller alltid till föga. Det vet dom. Båda två.
En dag kvar på veckan. Alldeles för lite som vanligt. Men man tager vad man haver. Kanske kommer det nya koret från Kina imorgon. Det är alltid spännande. Men hinner väl inte löda ihop och testa förrän nästa vecka. Måste klura ut det jag håller på med först. Och skicka paket. Det sista ovant. Pengar in. Underligt och ovant.
Men sova alltså. Eller i alla fall läsa en stund. Har bra bok så man får hindra sig där också. Bromsa. Släcka. Somna. Ofta så.
Allt blir till sand. Just nu kan jag stå ut med det. Vi får se hur det är vid frukost imorgon. Uppåt. Nedåt. Eller mittemellan.
ps En projektledare hörde av sig idag och grät i telefonen eftersom jag var stygg mot det skrået i ett tidigare inlägg. Jag skrattade rått åt honom, utbrast “klåpare“, la på luren och log för mig själv. ds