Fredag en dag bland andra. Slut på vecka. Slut på tid för att färdigställa saker. Jäktigt. Fast morgon ännu. Ännu finns tid. Det är så man får tänka.
Jag använder kvällen igår till bokföring, avstämning och moms. Tanken är att frigöra den här dan. Få bort det där som ligger och ruvar som värkande måsten i ens bakhuvud. Ja och klarar av det där. Det är ändå inte så mycket. Men tar tid ändå. Utlandsbetalningar och köp och kursvinster och kursförluster. Är som att diska. Eller städa. Skönt när det är gjort. Roligt? Nope.
Fast fel egentligen. Diska är inte så dumt. Varmt vatten. Man kan stå där och fundera. Allt går med automatik. Var livet som en vanlig disk var det finfint. Japp också trots en del fastbrända rester som man får gnugga bort.
Nu backuper klara. Hälsingetopp publicerad. Bara att sätta igång. Det finns faktiskt nästan en hel dag att göra saker på. Fredagar har ocool gubbe date med grön IKEA soffa under kvällen så fullständig blir aldrig dessa dagar. Men nära nog, ja, det måste man tillstå.
Hopp alltså.
Det finns människor som använder sina liv till att stämpla andra människor som sjuka och icke fungerande. Jag har alltid undrat hur de där människorna som definierar icke fungerande, onaturligt och skapar alla bokstavsdiagnoser är funtade. Måste de själva inte sakna en väldigt väsentlig självinsikt? Och är inte just det det största tecknet på att saker inte står rätt till? För hur många känner du som följer normen mallen som varandes människa på annat än ytan. Ja känner du någon så berätta för mig hur den personen mår. Nope, bättre, hjälp personen akut. NU!
Vår tid kommer att gå till historien som den tid när olika skulle blir normal. När de som var besvärliga att få in i de fyrkantiga hålen stämplades som sjuka och avvikande. För att samhället inte mäktade med olikheter i industrialismens masstillverkade likformighetstänkande. Framtiden kommer döma det här synsättet hårt, det är jag säker på. Därför att olika är bäst, för överlevnad. För utveckling. För en härligare och roligare värld. Alla människotyper behövs men i olika context. Alla har sin plats. Alla har egenskaper som vi behöver. Monokultur är död.
Sådär tänker jag när jag äter min hårdmacka i andra sortering. Det kommer lite hårda knölar och annat i munnen när man äter de där mackorna. Men både det stora hela är de precis lika goda att äta som prima vara. Definitivt roligare att äta. Jag lovar. Mycket billigare. Likformighet är det tråkigaste som finns. Ja och finns den ens? Är något alls lika något annat om man börjar titta efter. Det är bara svaga sinnen som kan komma upp med likformighet.
Vettu.
I inkorgen vill alla flickor ha mig. Ja de rent av älskar just mig. Andra tycker jag skall köpa deras potensmedel. Återigen andra vill ge mig pengar. Vänligheterna bara strömmar in. Man är näst efter kungen den mest populära personen i landet. Känns det som. Varför känner man sig inte glad alltså?
Måste sätta på vinterdäck på “nya” bilen i helgen. Ja in med utemöbler också kanske. Fast det ser inte ut att bli så mycket snö eller kyla i närtid. Så ingen större brådska egentligen. Men återigen några sådana där grejer som är enklare att göra än att gå och bära omkring på i huvudet som sura tyngder som tröttar ut. Men lite soffa också såklart. Vad är helg utan soffan. Grön IKEA. Börjar bli sliten faktiskt. Har suittiots för mycket där. Soffpotatisarnas paradis.
Men nu arbetsdag. I Los. Här där man inte existerar i någon större mening. Kanske då som K’s man som “bara sitter hemma”. Om någonm ens bryr sig om hon har en eller inte. Men perfekt. Det är så jag vill ha det. Jag har aldrig haft tid med annat. Fyrtio år i landsflykt. Alla rötter updragna. Aldrig nedsatta igen. Inte ens på en kulle ute i ingenstans. Utan avtryck i tiden när man är borta. Monument åt dem som dräglar över sådant. Friheten till dem som vågar.