Morgonen den första dagen. Nåja, den andra, men håll med om att det låter bättre med “morgonen den första dagen” som inledning. Ibland får man anpassa sig. Göra avkall. Skita i anglosaxisk veckodagsräkning och hålla sig till germansk. Det är kanske ändå på tiden. De där imperiet är nog ändå på upphällning.
Så här då nere på kontoret. Veckans första (andra) dag. Ja och det känns gott. Vatten påsatt. Det skall bryggas te. Ljus tänt. Katt placerade nyss sig själv i ett av fönstren för dagens film, verkligheten.
Världen är röd där ute. Antar att det betyder blåsigt väder föröver. Min pessimistiske kamrat där på vänster axel ropar “krig och elände, är vad det betyder” men han tycker också att vi (ha det är jag som skall utföra det hela för båda) skall spotta så fort en svart katt tar sig över vägen också och kan lätt avfärdas. För säkerhetsskull öppnar jag Aftonbladet för att kolla så att vänsteraxelgubben ändå inte har rätt. Men dom är fortfarande inne i diskussionen om “rätt låt vann” i något spektakel okänt för mig. Nej vill inte veta. Men inga krigsrubriker.
Som vanligt på måndagen. Stora förhoppningar inför veckan. Så mycket som man skall hinna med. Glädjen över det. Men fortfarande seg och trött i kropp och huvud. Man hoppas varje helg att man kan kasta av sig det där då genom att vila sig trött, men det hänger i och med som en hungrig spyfluga. Kanske är det bara sådär som man känner sig i normaltillståndet som åldring. Måste lära sig acceptera. Helvete i så fall.