Categories
Betraktelser & Berättelse

Den omvände hataren

Det är så oemotståndligt vacker där ute. Nattgammal snö. Puder. Lättskottat. Glädjeskottat. Inte ens en vinterhatare av ålder och rang som jag kan hata. Omvändelsen. Halleluja. Jo man skulle kunna utropa det. Men de religiösa dårarna har kidnappat glädjeuttrycken också. Man utropar inget. Håller euforin inom sig. Som en riktig norrlänning. Upplärd av år i skogen. “Le inte om det inte behövs“.

Kanske är det bara den där känslan att går det åt helvete så går det inte längre lika käpprätt åt helvete. Kanske är det den som gör att jag tillåter mig att njuta också en vintermorgon som denna strax innan solen går upp. Det finns andra marginaler. Inga stora. Men det fungerar en ganska lång bit ändå. Lugnar oroliga sinnen. Mildrar vågtoppar av elände.

Befrielse. Gratis.

Nope, jag har inte så mycket att skotta. Det mesta tar den stora gula traktorn. Wroooom och wrooooooom och wroooom och några vändor så är hela gårdsplan rensad. Återstår gör skottning kring bro, postlådor och bil för mig. Det finns alltså inget att klaga på där heller. Ren njutning när snön är puder lätt som dun från and.

Inne på kontoret, te och tänt ljus. Gammelkatten slinker in. Vill bli klappad. Få såklart några smekningar sig tilldelad. Päls som sammet. Man vill inte sluta smeka. Katten vill ha mer. Inkommande mail är redan avklarade. Aftonblad, Hela-hälsingland och annat likaså. Det är bara att starta igång och köra.

Tror på en bra dag.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: