Kan man skriva av en förmiddag? Ja, hur som helst så måste man. Ibland. Som idag. Det blir liksom inget. Men så kan man ju inte hålla på. Inte i längden. Eller kan och kan. Ingen bryr sig om det egentligen. Men än han den undertecknande. Han bryr sig. Men varför han bryr sig är väl också det skrivet i stjärnorna. Han har inte heller någon anledning till det.
Men man sätter sitt hopp till eftermiddagen. Ny tag då. Intag av Janssons frestelse först. Man kanske rent av skulle ta en julmust till. Båda vegetariska såklart. Som sig bör. Här i detta hus.
Funderar ett tag på att titta på en film. PÅ arbetstid. Lite busigt sådär. Men eftersom jag nu är min egen chef så blev det inget av med det där. Utdelade en varning till mig själv istället. Aja baja “sockermaja”. Liksom.
Pratar med rockmorfar i Hudiksvall en stund så nödd tvungen. Han köpte sig några timmar med goda ord den smarte mannen. Men också jag behöver prata med andra människor IRL ibland. Så där var chansen. Jag tog den.
Lyssnandet på mina låtar gick i alla fall upp istället för ner efter det senaste släppet. Men inte så mycket att självförtroendet återställdes efter det släpp som genererade en nedgång a’la börskrascher gånger två. Men varandes underdog alltid varandes underdog. En gång trodde väl också Florence Foster Jenkins att massorna till slut skulle upptäcka hennes storhet. Vi människor inbillar oss så mycket. Realism och människohjärna icke kompatibla. Min längtan efter massornas jubel tog slut någonstans i 40-årsåldern. Kanske var det att ge upp. Kanske var det en mognad. Jag arbetade efter mitt eget huvud före och jag gör det efteråt. Där i det finns en pärla gömd. Inte bitterhet. Tro mig.
Människors innersta väsen känner man igen på vad det kastar efter andra. Skriker de “tjuv” är de med all säkerhet den största tjuven själv. Skriker de “bitter” är de den bittraste själv. Ja och så vidare. Man känner andra från sig själv. Så bäst att håla käften alltså.
Men jag skall gå upp och se om Jansson har något att fresta med. En ostmacka till kanske. Edamer + hårt bröd. Jodå. Man kan överleva på sådant. I alla fall om man får med sig kaka sen till kaffet man sätter på här nere. Ja eller tre kakor…