Jag lastar in pellets och får liksom en hälsning genom tiden från min far. De där numrerade blocken på bilden var nämligen min far inblandad i. Han fick på tidigt sjuttiotal pengar av Svenska Träforskningsinstitutet för att ta fram dom där. Jag minns när han jobbade med dom på verkstan. Ett stålrör, hans (åtminstone den första versionen) var runda. Högt tryck sen på det. Vips ett gäng sådana där.
Jag vet inte om han fick patent på det där. Skam att sägandes har jag bara koll på ett av hans patent. En matta som användes som löpbana när man tillverkade spånplattor. Mattan var kanske hundra meter lång, Vävd av metalband av ungefär samma typ som man använder till att spänna varor med på en pall. På den där placerade en maskin spån och bindemedel. Sen åkte alltsammans framåt och in i en jättepress. Sen vidare till sågar som kantsågade och sågade till plattorna. Vips spånplattor klara för putsning.
Det gjordes vävstolar också till dom där såklart. Används antagligen fortfarande på varje spånplattefabrik som finns runt om i världen.
Det lite roliga med det där är väl att iden säkert kommer från morsans vävande. Allt sitter ihop.
Om de briketter av spån som säljs idag har något med dom där palldelarna att göra vet jag inte. Kanske fanns de före. Hönan och ägget.
Anledningen till att man ville göra de där i spån handlar såklart om pengar. De där smala brädorna på en pall är gjort av billigt spillvirke och sekunda grejer. Men den grövre dimension som användes till “fötterna” var såklart svindyr. Ändkapningar och sekunda virke kunde säkert användas till viss del där också men om det inte räckte till fick det bli 2:a sortering eller ännu värre prima virke. Spån == superbilligt och en överskottsprodukt då. Perfekt.
Apropå spån förresten. Pellets tillverkas ju enligt samma teknik som ovan. När vi började elda pellets, det kan handa om 94/96 då köpte jag ett ton för ungefär sjuhundra kronor. Hämtade gjorde jag själv med släp på samma Träförädling där farsan var verkmästare. Man hade helt övergått till pelletstillverkning då. Idag kostar samma ton två och ett halvt tusen. Tiden läker inga sår.
Man tänker alltså att man borde bygga sig en pelletsmaskin. Men den där processen är svårare än man tror. Så det blir nog till at köpa i fortsättningen också. Med uppvärming och alla kostnader så betalar vi inte mer i månaden än man gör för en trea i närmaste stad. Då handala det om ett hus på femhundra kvadrat här. Det går liksom inte att klaga. Fast det gör man såklart ändå.
Nu skall jag arbeta i mitt anletes svett.
Nåja.
Knappa På*