Categories
Betraktelser & Berättelse

Gösta Hedman

Han ansågs väl lite besvärlig sådär. Gösta. Eller Gösta Hedman. Farsans bror. Min “besvärlige” farbror. Ofta var han helt enkelt för mycket. Eller för litet. Manodepressiv. Med djupa dalar och höga toppar som nådde hela vägen upp till Mount Everest. Dalarna var besök ner till helvetets förgårdar. Fast jag gillade honom. Såklart gjorde jag det.

Tavlorna på väggen i vårt sovrum är hans verk. Den ena målade han i vår lägenhet. Jag var med när han gjorde den. Målade nog jag med på mitt eget blad. Motivet är Voxnan som söker havet utanför vår lägenhet.

Den andra fanns kvar som lösblad efter hans systrar. Eller “Lilly och Anna” som vi alltid sa. Som om de var en oskiljbar enhet. Ja i mycket var de väl det också hela vägen in i döden. Men den där bilden fanns där någonstans. Hans hand känns igen så väl. Vi ramade in den och hängde den bredvid den andra. Vi gillar dom där bilderna både K och jag.

Gösta var musiken också. Vi delade den passionen. Två dragspel som var hans ligger här i “studion” och väntar på att någon skall visa dem lite kärlek. Vispråmen Storken. Sid Hansson. Jeja Sundström. Cornelis, Finn, Evert. Och så Gösta då såklart.

En tid ägde han en karusell på Skansen. En annan tid en musikaffär. En idiot och dumskalle gjorde sig av med hans röda Italienska sportbil. Borde ha varit kvar. Det fanns mycket glädje i Gösta. Han kunde dyka upp. Alltid på topparna. I dalarna var livet inte så roligt såklart. Utan syster Lilly, som tog ett större ansvar för sina syskon än man kan begära av en människa efter att deras mamma, min farmor, dog, hade det nog gått helt åt skogen. Kanske gjorde det det ibland också. Jag känner så lite av historien.

Senare i livet försökte jag närma mig honom. Jag hade hittat farfar och hans liv. Förstod att Gösta var den ende som haft någon slags kontakt med farfar. Men han svarade aldrig på mina närmanden. Morsan tyckte nog det där var “väck inte den björn som sover“.

Men bilderna hänger där såklart. Inte värda en krona. Jo ramarna kanske. Men älskade. Synnerligen sorglig är den vars livsnjutningar mäts i dollars.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.