Categories
Betraktelser & Berättelse

Programmerarväder

Det är ingen tvekan om det. Det är programmerarväder idag. Man borde väl skrika JIPPIE och sjunga glada sånger. Jodå. Flina också. Men har lillkatten med mig och hon gillar inte sådant så jag håller igen. Men perfekt. Ett riktigt regnväder gör underverk för koncentrationen. Det är bara så.

Känner att det är gott att leva. Bästa att skriva det. För jag vet ju att det retar en och annan. Men man kan inte hjälpa det där man känner. JU. Fast man borde kunna hålla igen lite. Hålla snattran hör jag vän av det deprimerade samhället utropa. Världen är ändå på väg att gå under. Alla uppfinnar är redan gjorda. Den galna geten har faktiskt äntrat scenen.

Men det är inte slut innan den tjocka damen sjungit serru. Och förresten var med all säkerhet stenåldersmänniskorna också inne på det där undergångsspåret. Om inte idag så går det åt helvete imorgon. Vi har det där inbyggt i oss vi människor. Anledningen till det förstår jag inte. Men så är det. Går att forska på för den hugade och prislängtande.

Men att INTE tro på undergång är INTE detsamma som att värna om natur och en skön planet. Tröttsamhetens gisslare som tycker att bara en tankeväg är den rätta. Jodå, vi känner igen den från religionerna och deras företrädare. Kungar och drottningar. Dödens diktatorer. Mänsklighetens fiender. Nåja, åtminstone mina. Hur många SD och M och HEJA KUNGEN väljare finns det inte.

Njut av livet. Men jobba samtidigt för en bättre och hållbar värld. Gråt inte så förbannat mycket. Skratta och var glad. Går det åt helvete så var du i alla fall glad en stund.

Synd att man är en antiinfluenser. Nu blir väl alla ännu deppigare. Tur är det ju då att inte så många läser. Ja och tur också då att jag sitter här och njuter av att skriva den här smörjan. Ren njutning härifrån nämligen. Det enda syftet.

Men regn alltså. Jag måste sätta på en kopp kaffe av ren glädje över det hela. Mot bättre vetande då såklart. Lunchkaffet, det man vill längta till, blir inte lika gott. Men ibland får man ge efter för massintagets mantra. Skippa den fördröjda njutningens glädje. Hälla i sig. När jag tänker på det så visar jag faktiskt ett mått av karaktär varje morgon när jag väljer te (billigt) istället för kaffe. Se där. Den insikten var högst oväntad såhär en vanlig tisdag.

Med midsommar snart nu alltså. Man kan köpa färskpotatis på Willis för 2:90:- Läste först godis när mailet kom. Sugen nämligen. Och på sätt och vis kan det ju vara just det. Hemost, veg. sill. Färskpotatis. Och en öl. Sol på det så…

Tänker inte så mycket på döden idag. Skippar sjukdomar också tror jag. Det finns andra dagar för sådant. Resten av veckan. En dag fri från det där. Ja kanske inte en hel. Men några timmar på förmiddagen av frihet från mörkret får man vara nöjd med.

Man borde klippa sig.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.