Categories
Betraktelser & Berättelse

Så som ett smultron rör sig

ornamental old caste against overcast sky
Photo by Maria Orlova on Pexels.com

Snurrig. Fredag. Kväll. Vilar. Mindre snurrig på Lördag. Men tillräckligt för att stanna en dag i grön IKEA soffa under täcke med bok. Söndag. Som lördag. Världen är inte riktigt stadig. Men går ner till låtsaskontor. Såklart gör jag det. O-liv. Eller liv. Ibland måste man välja. Hittills har jag alltid valt liv när det där valet presenterats för mig. Det är inte säkert att jag alltid gör det valet i framtiden. Men ber om tio år.

Det blir alltså inte så mycket gjort i helgen. Utom då att jag läser ut en mycket bra bok. Förutom det så sover jag mer än jag sovit något annat dygn. Trött. Så jävla trött.

Fel att prata om energi som återvänt idag såklart. Men tillräckligt av den är där igen. Tack för det universums alla partiklar. Var och en innehållande hela universum i sig själv. Var och en kapabel att återskapa alltet. Japp, det är den kraft vi alla besitter och har i oss. För att bevara jämvikten. Det enda som är heligt. Han/hon/det/gud skapade mig som en kopia av sig själv säger varje partikel… …och tror på det. Med rätta. Så varför inte vi

Drömmer att K har en av mina chefer som sin chef. Dom snackar om sitt. Jag sitter en bit bort (inte ett byte bort :)). Inte inbjuden och med. Som vanligt. Plötsligt ligger jag på golvet i ett hus. Från tre meter ovanför mig släpper samma gamle chef, med ett glatt leende i fejjan, ner mjukisdjur av olika typ, färg och form ner på mig. Massor. Hinkar fulla. Som faller ner i slow motion. Det är inte alls otrevligt. Inte konstigt. Hur naturligt som helst att det där händer. Som om vi gjorde det där dagligen. Men där någonstans vaknar jag. Fortfarande kvar i den där högen av mjukisdjur som samlats runt mig. K ligger bredvid mig. Sover. Ovetandes om vad vilken historia hon spelar med i.

Veckan som kommer är en obruten vecka. Det var länge sedan det fanns en sådan framför en. Väldigt länge sedan. Välkommen säger jag. Mycket välkommen. K tycker att jag överdriver.

Borde sota idag. Men var upp halv fem på lördagsmorgonen och fixade med Hulken och nog är nog ibland. Bestämmer mig för att det får anstå till imorgon. Det jobbet kan gå bra ihop med förväntad snöskottning. En decimeter till. Varför gör ingen kopplingen vinterturism och Los? Eller det kanske många gör. Men ids inte mer.

Jag tycker “Los” är bättre än “Loos“. Kan inte hjälpa det. Är väl inte ensam om det såklart. Men viktigt, nope, det är det inte. Vi har ändå de charmigaste skyltarna.

Github godis uppätet. Däremot inte medsänd Champagne. Nåja. mousserande vin. Får stå till sig tills lust för sådant infaller. Har ännu inte fattat varför jag fick det där. Förväntas det något av mig nu?

En stor påse smågodis finns det däremot lust till. Eller en semla. Ja rent utav två. Men… Tids nog så hinner man med det där också. Fördröjd njutning är ALLTID dubbel njutning. Det är sällan bråttom. Japp, just därför.

Nu skall jag stoppa i mig en Alvedon och sen se om jag kan få fart på den här anglosaxiska veckan. För att jag vill. Inte för att jag måste.

Liksom.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.