Nope, inte över mig förtjust i vinter. För min del behöver det inte komma en snöflinga till. Men så blir det en sådan här kväll som ikväll…
Det är en alldeles speciell känsla där ute i tystnaden. Till och med jag, en vintersur ocool grinig gubbe, måste gilla. Ja jag till och njuter lite. Jag och gammelkatten suger i oss den där speciella känslan. Kurrar högt och innerligt ikapp.
Och naturligtvis kan inga bilder i världen göra den där kvällens känsla rättvisa. Man måste uppleva den själv. Gå ut. Stå där en stund. Omslutas. Ta till sig.
Mer snö imorgon. Sägs det. En decimeter på lördag efter det. Ja det är ju vinter. Snöandet hör till. Och en speciellt jobbig vinter har vi väl inte haft ännu. Ju längre det här lätta lite enkla vädret håller i sig desto enklare blir såklart vintern att överleva. Jag applåderar mig röd över detta faktum.
Man borde köpa sig ett par skidor. Ge sig ut. Funderar man på det där så har man kanske till och med ett eller två par längdskidor liggande någonstans. Inte modena såklart, men skidor. Sådant en sådan som jag klara sig med. Jodå. Men utför… njae… Åker man förbi de upplysta slalombackarna så suger det såklart till i magtrakten. Den där känslan. Men det var länge sedan jag åkte nu. 70-tal. Tre år med skador. Finger, arm, ben. I den ordningen. En skada per år. Fick mig att sluta. Eller också var det bara gitarren som tog över. Dålig på det där eller bara galen och oförsiktig. Men roligt var det. Varm saft och kanelbulle i klubbstugans värme i pausar mellan åken. Kaffe kom senare i mitt liv. Allt har kommit senare i mitt liv när jag tänker på det. Ja en hel del inte alls. Men nedförshalkande och svängande alltså nedlagt. Längdskidor möjligen inte. Turer ut över skaren när man var ung med en nedpackad termos fylld med choklad och apelsin får en speciell känsla att pirra till inom en också. Det var fint. Men oj så längesedan.
Tittar lite på Github Universe live här på kvällen. Det är så många som pratar om open source men inte håller på med open source i egentlig mening och jag blir lite trött på det där. Men kanske tyder det där på någon slags mognad. De flesta OSS-kodare är väl ändå som mig. Vi sitter där och harvar med våra projekt och har för länge sedan insett att om vi skall orka fortsätta med det där vi gör så måste vi slänga all förhoppningar om framgångar överbord och bara koda på som en helt vanlig kamel som bogserar en bil med brusten bakaxel. Glädjen finns att finna i själva processen. Den som inte inser det blir inte långvarig i den här världen. Men ger man upp, ja, då kan man såklart prata om istället för att göra. Det som förr var the big no-no i den här världen. Bara kod talade en gång. Snack kunde du stoppa upp…
Så jag stänger va det där efter några paneldiskussioner. Kodar på istället. Men tungkodat idag. Har inte den där riktiga inspirationen. Borde väl göra annat egentligen. Men vill komma över den här puckeln i det jag håller på med för att få göra roligare saker. Men känner av berget. Allt som är ogjort. Destruktiv last att släpa på berg.
Nåja. Skall försöka avsluta det jag håller på med för kvällen och sen ge mig. Nog är ibland nog.