Categories
Betraktelser & Berättelse

Glädje och sorg

Det finns en obeskrivlig glädje i att se igen. Ofattbart är vad det är. Man skall nog ha varit inne i den där grå världen själv om man på riktigt skall förstå hur skönt det är med skärpa och färger igen. Imorgon är det dags för operation av det andra ögat. Jag har haft någon slags ledsyn på det ögat under hela mitt liv. Men lite syn ger ändå lite 3D seende och periferisyn så jag är glad att jag får fixa det ögat också även om skillnaden inte blir lika stor där efter operation även om katarakten var värre. Tror faktiskt jag känner mig lite piggare till och med efter det här. Det är ansträngande för ett huvud att hela tiden försöka kompensera för dåligt seende.

Men sorgen över en vän som gått bort är motvikt till glädjen jag känner nu när jag ser igen. Backa-Jan du saknas mig. Snällare gubbe fanns inte. Osjälviskheten personifierad. Du skulle ha fått många, många år till om jag hade fått bestämma. Jag kommer alltid tänka på dig när jag äter årets första semla. Den du alltid levererade, men aldrig kommer att leverera igen. Sorgen tynger mitt hjärta. En stor tung sten att bära.

Fast numera finns då såklart egentligen inget att klaga på härifrån. Ute är det sommar. Själv sitter jag här i kortbyxor men alla fönster öppna. Jag ser. Har inte ont. Ja och jag vet ju att vi som får leva vidare – välförtjänt eller inte – måste verkligen leva livet. Allt annat är en förolämpning mot dem som inte fått det. Vi måste skratta, festa, njuta, älska, och uppleva allt annat gott också för dem som inte längre får uppleva det där. Att inte göra det. Att klä sig i svart och svartsint gå in i sorgen är den stora förolämpningen mot livet. Att leva så full tut som vi förmår är den bästa hedersbetydelse vi kan ge de vi sörjer och saknar.

Vi har grejat i trädgården hela helgen. Njutit av solen, fågelsången och att bygga med virke som aldrig tidigare byggts med. Nyvirke tillhör inte vanligheterna här. En lyx såklart, att få såga i plankor som låter sig sågas som om de var smör i solsken. Sågen, en gåva från en vän för många år sedan, är också den en lyx. Dyrare än de billiga jag har brukat köpa. En enorm skillnad. Jag kommer aldrig att köpa en billig såg igen. Inte om jag inte är tvungen i alla fall. Annars är det just priset som nästan alltid fäller avgörandet här på kullen.

Koltrasten då? Jodå den sjunger sin sång. Undertecknad njuter. Öppet fönster hela natten. Fötter utan skor. Fil och macka ute till lunch. Mer begär jag inte. Hur skulle man kunna begära mer?

Igår kom svalorna. Ankomst ungefär två veckor senare än brukligt. De hälsar alltid när de kommer. Swishar ner nära ens huvud. Älskar det också.

Liv som går vidare. Det är så det är. Tiden rör sig framåt. Man får följa med den. Vi väntar fortfarande på äppelblom här. Bilden ovan är sex år gammal. Också den 1/6. Det är olika. Onormalt är det normala. Det finns egentligen inte en endaste tråkig dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.