Sitter här och fryser. Standard denna sommar. Skitsommar. Drömmer såklart om dagar när det var riktig sommar. Ja inte här i Los då såklart. Närmare kusten. Men det är väl bara att ge upp. Beställa pellets och ge upp. Hoppas på nästa år. Försöka överleva till nästa försök. Nästa sommar. Hoppas då igen. Ett hopp som alltid svalnar när juli övergår i augusti. ALLTID!
Allt det där kan såklart vara påverkat av att jag ÄR en fryslort. Varför bor jag här egentligen? Borde inte ett medelhavsland vara ett intelligentare val? Ja, jag bara frågar.
Man kan flytta istället för att gnälla.
Konstatera att det är så.
Faktiskt.
Lyssnar på sommar. Det blir inte mer gjort. Orsaken är den nedkortade musiken. Uppehållen mellan “pratarna”, musiken, är de ställen då jag kan göra saker. Som att programmera. Är de för korta så kommer jag aldrig in. Då sitter jag där och bara lyssnar. Finns musiken där så kan jag lyssna på en “pratare” utan att förlora fokus. Nästan alltid i alla fall. Åtminstone om de inte är för långa. Men med nedkortad musik är jag förlorad. Skit. Tycker det är ynkligt att det är så. Musiken säger väldigt mycket om personen som pratar och jag tycker rättighetsinnehavarna skulle vara mer tillmötesgående här. De skulle definitivt tjäna på det. Hursomhelst ett lyssningsvärt sommar. Man fattar lite, lite, lite om helvetet i att sitta fast i det bipolära. Det finn ingen enkel väg ut. Man får leva med det man har på gott och ont.
Sätter på element. FAN skall man behöva det i augusti. Japp tydligen. Kaminen är såklart fortfarande inte installerad. Nope, pengarna räcker inte för det i år heller. Men det är som det är. Det finns i alla fall två hål i väggen. Ett smart sätt att överföra energi på. Tänka sig egentligen.
Är i ge upp mod. Projekt känns så stora. Elefanter. En kompis lärde mig att “skall man äta en elefant så får man ta en tugga i taget”. Det går liksom inte på annat sätt. Ja om programmerare lär man sig ju det där. Där går det inte heller på annat sätt. Samma i ett elektronikprojekt. Eller i livet. Man får ta en bit i taget. Men ibland innan man börjar äta, ser det där stora svåra framför sig, då känns allt övermäktigt. Men vet inte om man orkar ta den där första tuggan. Det är då, i de där stunderna, man skall ha människor omkring sig som uppmuntrar. Har man inte det får man försöka ändå.
Jag står där just nu med besticken i händerna alltså.
Hursomhelst så är det lunch nu. Ja i alla fall alldeles strax. K är ledig idag så att man slipper slänga i sig något helt ensam. Att äta ensam är ingen höjdare faktiskt. Men de flesta luncher se såklart ut så här. Då skyfflar man in en bestämd mängd. Fyller diskmaskinen och går ner för trapporna igen. Mer med det är det inte. Man borde njuta istället såklart. Brukar det när jag kan ta en filtallrik med mig ut under lunchen och sitta där en stund. Men hittills i år inte mycket av den varan sådant alltså. Kanske hade fungerat med vinterjacka på iof. Men den utstyrseln förtar möjligen en del av känslan
Skitsommar!
Har jag sagt det förut?
Fast bättre tid än vinter är det ju såklart. Oavsett.
Man får hänga upp sig på det positiva.
Så att man flinar lite.
Tack och lov att det går.
Nu mat…