Utanför mitt fönster är det den vackraste mest gnistrande vinterdag man man tänka sig idag. Ni vet, fullt med vitklädda och iskristallstäckta träd och en halvmeter mjuk böljande snö under dom. Snö som sträcker sig bort över Hälsingska rullande berg, så lång ögat orkar se. Vykortsvyer. Minus 11.6 grader just nu när en klar sol lyser på en blekblå himmel. En himmel som ramar in denna fantastiska tavla. Så länge man inte behöver gå ut så känns allt det här riktigt mysigt och rätt klädd är det väl helt OK gå ute i också i och för sig. Men med drygt tjugograder varm inne tittandes ut genom fönstret på det hela så förstärks effekten.
Jag sitter här inne med dagens kaffekopp och mitt ljus tänt på skrivbordet. Lugn i sinnet av ljusets försiktiga fladdrande. Den tyglade döden där i lågan. Vet inte varför det sprider lugnet inom mig och bryr mig kanske inte om det heller. Det bara är så och kan så få vara.
Det är annars något speciellt med de fyra elementen. Alla kan dom göra en lugn och alla kan dom förtära och förgöra en.
– En frisk varm vind eller en frustande livsfarlig orkan.
– Ett tänt rogivande ljus eller ett brinnande hus förgörande allt det är byggt av och de minnen som finns där.
– Ljudet av kluckande vågor mot en strand eller i båt på ett upprört vrålande hav.
– Varm fuktig väldoftande jord mellan fingrarna när man planterar det lilla fröet som kommer att bli en av sommarens vackra blommor, efter att ha grott där nere i jordens livmoder. Och jorden som begraver hus och hem och en själv i jordskredets gnisslande brakande helvete.
Men allt är mer än ett. Allt söker jämvikt. I fysik och kemi återkommer alltid jämvikten som den mest fundamentala kraften i universum. Allt söker den. Jag är därför säker på att vi vanliga ynkliga människor (också o-coola gubbar i Los) kan lära av detta i de liv i lever också. Dom goda tillstånden är just i jämvikten men inget är stilla. Vi rör oss fram och tillbaks över denna punkt precis som alla fysikaliska och kemiska fenomen också rör sig omkring jämvikten påverkade av yttre krafter som inte kan kontrolleras.
Ibland går det snabbt. Elden som brinner och blir till ljus, värme och koldioxid i huvudsak. Ljus blir åter värme. Värme blir åter till ljus. Koldioxid blir till byggstenar i organiska material som kanske brinner igen. Alltid rörligt i kretsloppet. Ibland sakta. Förändringar av jordens kraftfält eller klimat. Men alltid sökande jämvikten. Alltid med den som målet.
Vi är aldrig bara lyckliga. Vi måste vara ledsna för att över huvudtaget fatta lyckan. Men vi är aldrig hellre bara ledsna. Hur än illa det är så finns det ljuspunkter om man väljer att se dom. Ser man en så kan man ser en till och snart tar det ljusa över.
Men det där är min livsfilosofi. Jag har inga sanningar bara mitt eget. Det berättar jag gärna om. Men det är bara tankar från en o-cool gubbe så de får tas för vad de är.