Annandagsstormen är en dag sen. Det är först i natt som det friskar i här uppe. Prognosen är medelvindar på 11 m/s, byar på 20 m/s. Det räcker för att knäcka träd och få saker att flyga omkring. Jag plockar in allt löst. Säkrar upp det som går. Sen måste det gå som det brukar gå eftersom saker alltid gör det. Man får inse att livet är bara så och på inget annat sätt.
Just nu. Helt vindstilla. Stor tystnad. Japp lugnet före stormen.
Ännu en dag i vilan. Film. Lady och Lufsen. De sista sju avsnitten på julkalendern. Mat. Godis. Mat. Godis. Julmust. Whisky. Sen spel hela kvällen. Tillsammans är bra. Geni. Oj vad lite man kan om allt. Men lugnare än när man spelar med lärarkompisar. Då är det 3000% prestige. Men roligt är det. Vi blir en familj på riktigt under jul. Faktiskt! Tänka sig.
Men imorgon börjar det vanliga livet. K till biblioteket för en heldag. Jag till mitt. Jag har alltså inget emot det där. Inte alls. Men tackar för sådana här dagar också. Men de är såklart inte helt verkliga. Hur skulle de kunna vara det. Och NEJ jag skulle inte klara av dem så många dagar till. Mitt sinne kräver ett flöde av handlingar. En sjukdom javisst. Men jag är ingen tv-tittare/konsument och har aldrig varit det. Troligen därför jag inte är så förtjust i sport heller. Jag kan inte bara stå vid sidan av och se på. Har aldrig kunnat det.
Men jag tänker gå och lägga mig osedvanligt tidigt idag. Ny bok och jag är trött av att göra ingenting. Så varför inte liksom. Somna och sova och vakna upp till vanlig vecka. Japp, och storm då vad det verkar.
Dags att ta tag i slutet av det här året och äntra 2017.