Så det snöar och det snöar och det snöar. Men lättskottat. Nästan bara luft. Sådan där snö som man skall åka skidor i och känna sig som om man åker bland molnen på. Till och med jag blir sugen på att beträda nedförsbackarna med jungfrulig snö.
Nåja… lite sugen. Väldigt pyttelite. Homeopatlite rent utav.
Fast kallt. Ute. Men inne är det varmt. Tur det. Rent av bra. Jag minimerar lite. Flyttar in i mindre rum med mina lödkolvar och datorer. Tror att det går att spara lite energi på så sätt. Men fan trott.
Fast trångt och rätt mysigt blir det. Kaffebryggaren kommer närmare munnen också. Allt går. Om man vill. Man kan backa med ett leende på läpparna också. Är ju hobby nu. Det betyder inte att man behöver “arbeta” mindre.
Imorgon ner till arbetsförmedlingen. Japp officiellt arbetslös nu då. Som 2012. Tänka sig! Svårt att förlika mig med tanken på att vara det. Nu som då. Men kanske kan man hitta någon spännande åtgärd åt mig innan pension. Det där med IoT är väl inget att ha, precis som man sa om datorer då. Jag har hört allt det där. Orkar inte sucka över dumheten ens längre. Efter sextio skall man hålla käften ändå. Jag hoppar alltså när man säger “hoppa” numera. Marionetternas marionettdocka. Ja säger (skriver) väl en hel del dumheter också.
Men jag är såklart frusen fast det är varmt. Är nu ändå av en frusen sort. Ja och längtar efter sommar och ljus gör jag såklart också. Fjorton grader i Lissabon. Alla fryser som mig där nere och går med täckjackor och halsdukar. Fast som en vanlig Svensk midsommaraftonsdag temperaturmässigt. “Åhhhhh vad skönt iiksom…”. Det är nog där någonstans jag hör hemma. Egentligen.
Men så länge man har varmt och inte behöver gå ut (så ofta). Ja då går det ju. Kanske. Det visar sig i februari. Det är då fryslortar sållas bort från fryslortar.
Var in på Facebookkontot en sväng. Läste några inlägg, gillade några andra, men slog bakut efter ett tag. Allt är upprepningar. Samma, samma i ett evigt snurrande hjul. Mår dåligt av det där. Avaktiverade igen. Det kunde inte gå snabbare. Kanske gör nytt försök till comeback senare. Men varför jag ens skulle vilja göra det har jag ingen som helst aning om just nu.
Det är presidentval i USA. Har detta faktum undgått dig så är du död. Så du vet. Det skall bli skönt när allt är över. Fascisten Trump blir talesman för det farliga USA. Väcker ett slumrande ursinne. Det är samma USA som var det farliga Tyskland. Då, förr. Återigen landet med världens största krigsmakt. Det fick gärna vara färre galningar i Amerika. Färre som koncentrerar sig på vi och dom istället för “oss”. Färre som jobbar enligt devisen argast vinner.
Skall man känna sig lite orolig ändå? Trump skulle ju inte ha en chans. Ungefär som Brexit. “Nog är dom väl vettigare än så…” Men det var dom ju inte. Såklart. Så man får hoppas på de urbana Amerikanerna. Varför är det alltid på landet som dumheten frodas. Man borde lämpligen ta sig i akt. Alltså. Hålla käften. Ja jag sa ju det tidigare. Ännu en anledning alltså. Men skall man låta PO Tidholm och Alex Schulman och det gänget föra ens talan. Som har vilken åsikt som helt för pengar. Nopp, man kan inte hålla käften helt enkelt. Vad vore en gammal gubbe om man inte klagade?
Så-Det-Så.
Nu skall jag laga lite mat. Vad är oklart. Man öppnar helt enkelt frysen och stirrar en stund in i den tills något hoppar ut. I bäste fall. Annars får man göra spagetti och köttfärssås. Ja utan köttfärs då såklart. Någon ordning får det nu ändå vara.