Poeten låter sig omslutas av havet och vågor från Ryssland. Snart. Han får kyssa det åt mig. En lång blöt med tunga. Smaka på sältan och rapportera. I sommar följer vi efter. K och jag. Men till en annan ö. Kanske. Eller inte. Man vet aldrig hur det blir med sådant. Det sker eller också sker det inte. I alla fall i mitt liv ser det så ut. Andras kanske är mer förutsägbara. Jag har inget emot det där. Blir överraskad till och med när mina egna beslut verkligen slår in.
Regn och kallt. Visst måste det lova att det blir en varmare sommar än vad vi upplevt på ett mannaminne längre fram? Jämvikt. Jag vill svettas. Lida. Svära över hur jävla varmt det är. Glömma den kalla skitvintern och längta dit till nästa vinter och svalkan. Det jag definitivt inte kunde tro skulle vara möjligt för bara ett par månader sedan. Ja jag vill ha så varmt så att alla över åttio avlider första dan av värmeböljan, så att vi på snart sextio ligger i riskzonen och så att sura kärringar självantänder. Ja eller ännu varmare så att också vi på snart sextio går åt helvete för att våra gamla kroppars slitna hjärtan inte längre orkar med. Japp vila till slut. Allt det vill jag ha utom det här jävla förbannade aprilvädret.
Gitarrerna samlar damm. Alla gitarrer som gör det är det synd om. Deras ägare skulle anmälas till vederbörlig myndighet för vanvård och gitarrplågeri. Ägarskap skulle fråntas och gitarrer flyttas till hem där de blir kärleksfullt omhändertagna. Kanske gäller det där för två bortglömda dragspel också, En elharpa, en citra, några munspel flöljter och ett gäng lergökar. Det borde det. Mångfald. Jag tillhör inte dom som anser att just det att vara vara kvinna är en funktionsnedsättning. Som tror på kvotering som lösning. Jag tror på olika. Ja hur skulle man annars kunna berättigat sin egen existens. Normaliseringskommittenterna är de riktigt pårökta. Skolan ingår väl i det. Borde avgiftas. Med tvång. Inlåsning. Släppas ut igen först efter att ha erkänt olikhetens förträfflighet. Möjligheterna med just det. Som ett dragspel och en gitarr. Olika. Ingen kan förneka det. Men tillsammans. Ja det kan låta jävligt bra helt enkelt,
Men det måste bli musik i sommar. Studio och avdammade gitarrer. Sommarnätterna lockar till det. Så är det för sedan länge gifta män. Vi lugnar ner oss. Gör musik istället för att ränna ute i sommarnatten. Ja om man inte har raggarbil. Då växer man aldrig upp. Lika bra det kanske. Eller bättre. Tror på Elvis. Tror på Explorer och bärs. Men har aldrig fungerat för mig såklart. Har inte så många husgudar så det räcker till det där. Ja inte ens han/hon/det som kallar sig den ende guden har någon önskan att tala till mig. Men ändå ramlar det in ordrar här när jag ber om det. Man kanske ligger bättre till än vad man tror. När fan blir gammal så blir han religiös. Ja det vore något. Underkastelse för en som aldrig underkastat sig. Bli en dresserad apa efter sextio. Göra konster för en jordnöt. Allt i han/hon/det/guds namn. Nej, jag tror inte det. De riktiga djävlar jag mött i livet har alla bekänt sig som religiösa. Men varit monster såklart. Ingen tvekan om saken.
En gammal elev flyter upp igen vid gasklockorna. Blir bara 22 år. Det är för jävligt. Mina drömmar är inte till salu får bli tillägnad honom efter det här. För hur skall man någonsin kunna sjunga om gasklockorna och Alderholmarna igen utan att tänka på honom i framtiden. Vila i frid är väl orden man brukar använda. Men jag har svårt att tänka mig att just han skulle vara nöjd med det. Nej han behöver nog lite mer fart och rock’n roll också i efterlivet. Borde få det. Tankarna går hur som helst till hans närmaste som såklart redan har haft en svår tid och kommer ha det ett bra tag framåt också. Föräldrar skall dö före sina barn, så är det bara. Det är oändligt synd om alla de föräldrar som inte får göra det och jag vet att var och en av dem med solklar icketvekan skulle bytt plats.
Men vi andra, vi som lever kvar, vi måste såklart låta våra liv gå vidare. I min ålder har man varit med om det här så många gånger nu. De där meningslösa döendet. Man får stoppa vart och ett av de där erfarenheterna i den där säcken man släpar på som är ens livserfarenheter. Det är mest skit i den där säcken såklart. För liv innehåller en jävla massa skit. Men diamanter också. En del är rosa och är förbaskat sällsynta och värdefulla. Man får leva för dom. Dom är få men värda en hel del slit.
Hörde årets första gök förrgår. Norrifrån. “Sorg”. Vem kunde väntat sig något annat.