Klockan är en kvart före tidig måndag. Jag sitter på kontoret och borde packa ihop mig själv och mina tankar och pallra mig upp för trappor till bok och säng. Där en timmes läsa och sen sova för storverk imorgon väntar. Underbara måndag. Ny härlig vecka. Om man vaknar. Inget tas för givet här i huset. Har aldrig gjorts.
Men det är liksom lite gott att sitta här nere vid den här tiden. Det är tyst i huset. Tyst ute. Alla andra sover. Till och med vinden där ute. Jag har gjort det jobb jag skall göra under dan. Tämligen nöjd följaktligen. Det är så sällan jag bara sitter såhär och inte gör något alls. Det finns alltid så mycket som måste göras på det där löpande bandet som livet placerat framför mig att jag sällan hinner sitta bara såhär.
Så jag bara sitter här en stund. Unnar mig en kvarts bara sitta här i tystnaden på ett ensamt kontor och göra absolut ingenting. Skolläraren och de eviga kvarsittarna får vänta. Jag kräver min rätt att utnyttja dessa skälvande sista minuter av en söndag i April till att bara sitta här på min stol. Göra ingenting annat än att lyssna och nästan inte ens det.
Jo lyssna på ett hjärta som slår där inne i bröstet måste jag en stund. Hur många slag har det slagit fram tills nu? Hur många har det hoppat över? Hur länge kommer det att fortsätta att slå? Man vet inte. Vill inte veta. Är glad som ett barn för nya oskrivna dagar. De man får som överaskningsägg om man nu vaknar imorgon efter att ha sovit de där timmarna man nu ändå måste sova.
Ja, jag är trött. Skall nog pallra mig upp. Boken där vid nattduksbordet drar också. De är bra. Läsvärd på alla sätt. Ja jag hoppas på en dag imorgon också. Den man inte vet ett dugg om nu. Bra eller dålig. Oskriven. Kanske är det imorgon som himlen faller ner över våra huvuden. Man kan oroa sig för allt. Eller inte. I alla fall det bestämmer man själv.
Så godnatt om också du är vaken just nu. Förhoppningsvis återses vi imorgon. Om inte så hej svejs.