Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/
Trettonde december
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.
Hej tomten här.
Äntligen hemma igen. Det tog bara en timme att komma hem med drakarna. Inget eller ingen flyger snabbare än vad de gör. Alla nissar som stannat kvar här i tomteskogen, renarna, djuren och alla i tomterådet blev väldigt förvånade när vi dök upp. Lite rädda också först kanske. De visste ju inte att det var vi som kom med drakarna och även om alla är väldigt fascinerade av dessa kraftfulla varelser så är man också osäkra på vad de kan ta sig till med. Men när de såg att det var jag, Tomtemor och StenStenInte så kom alla ut ur stugorna. Det gjorde de fast än det var mitt i natten nästan nu och alla egentligen borde ha legat och sovit. Det var bara tack vare att drakarna lyste starkt i sina underbara färger som vi kunde se något över huvud taget. Men det blev bättre när nissarna tänt alla våra facklor. Riktigt mysigt där i den kalla natten faktiskt.
Alla hurrar och är glada här. StenStenInte skyndade sig hem till trollens berg. Behövde sova i ett stort härligt svart bergrum för att återfå krafterna sa han. Se droppstenar och först och främst få vila ögonen på det vackra guldet i skattkammaren. Troll behöver ju det såklart och det kan inte varit lätt för honom att sova i sin ljusskyddande påse hela dagarna upphissad där i trädet. Troll är liksom inte gjorda för sånt. De skall ha guld omkring sig. Det hjälper liksom bara lite gran att den ljusskyddade påsen är guldfärgad på insidan. Men han skötte sig bra. Retade inte upp jättarna i onödan fast än det var trollen som var skyldiga till alltihop. Han kommer säkert att börja med ett besök i skattkammaren och ligga där och krama och lukta på det vackra fina guldet en stund.
Jag är ganska trött själv faktiskt. Har inte vågat sova riktigt de senaste nätterna eftersom man inte kunde veta vad jättarna skulle ta sig till. Varit orolig för alla julbestyr som borde vara klara vid det här laget också såklart. Vet fortfarande inte hur vi skall lyckats rädda julen eller om det ens är möjligt. Men jag lovar att vi skall göra så gott vi kan. Vi stoppar in de tre extradagarna nu på en gång nu så fort solen gått upp. Det första vi skall göra är att sammankalla tomterådet och se hur läget är. Tomtemor håller redan på att ordna det. Vi behöver gröt, glögg och pepparkakor i massor. Drakarna skall vara kvar här för vi skall fira ljusdrottningen idag. Vi vill så gärna att de är kvar då och det har de lovat att vara. Nu ropar de på mig så jag måste gå in på tomterådsmötet. Hagtorn hade några ord att säga så hon får prata på er medan vi har vårt möte.
Hej Hagtorn här.
Den röda draken alltså. Vi är väldigt glada att vi har kunnat återgälda lite av den stora tjänst ekorrarna gjorde oss en gång i tiden. Vi kommer alltid att stå i skuld till dem för det. Tack vare deras insats så finns vi drakar fortfarande. Vi har förstått att vår hjälp också har betytt mycket för andra och många har tackat oss här idag. Jul har vi aldrig firat men den verkar vara viktig för er. Vi är luftens gudar och det är där vi lever och bor. Vi behöver inte jorden för annat än för att lägga våra ägg. Vi kan sova och leka i den fria luften efter behag. När vi så önskar kan vi bädda ner våra kroppar i ett skönt bulligt vitt moln och sova där i lugn och ro i dess mjuka ludd. Vakna upp på den nya spännande plats dit molnet fört oss under vår djupa draksömn. Det är ingen mer magi inblandad i det mer än att vi kan göra oss så lätta som vi vill eller så tunga som vi vill, när det behövs. Det är naturligtvis därför vi inte behöver större vingar än de små fina drakvingar vi har.
Det många inte vet om oss drakar är att vi ofta flyger ut i rymden. När vi åker på solsemester så flyger vi inte till någon löjlig sandstrand i Thailand, Grekland eller Spanien som människor tydligen gör. Nä, vi flyger till solen och njuter i detta härliga exploderande inferno av eld och explosioner. Vi dyker helt enkelt in i solens eldhav och flyter omkring i det och njuter av den sköna värmen. En hemlighet kan jag avslöja. Det är därifrån som vår egen eld kommer ifrån. Den vi sprutar ut genom munnen och näsan alltså. Det är solens egen eld. Vi måste åka till en sol då och då och tankar eld helt enkelt för att själva kunna spruta eld. Gör vi inte det så blir det snart bara en liten pluttig eld som kommer ut när vi egentligen vill frusta ut hemska eldslågor och verka farliga eller för den delen grilla lite mat. Det får ju helt enkelt inte hända. Därför flyger vi till solen ofta. Elden är ju en del av oss. Kommer det bara ut en pytteliten eld och lite rök så skulle ju alla skratta åt oss. Eller hur?
Det finns en annan hemlighet som jag kan berätta bara för er men bara om ni lovar att inte berätta för någon annan. Lovar ni det? Det här är jättehemligt. Vi äter inte människor eller djur som många tror. Det enda vi äter är faktiskt morötter. Gärna grillade morötter, men råa och gärna rivna går bra det också om de är färska och saftiga. Morötter är så otroligt gott. Drakfödan nummer ett. Vi tål inget annat faktiskt. Bara morötter. Kräks av allt annat. Mår illa. Får röda fula utslag. Men snälla håll tyst om det. Lova! Kommer det ut så kommer folk säkert att skratta åt oss. Hemska eldsprutande drakar som bara äter morötter låter ju lite löjligt. Vi vill liksom att alla skall tror att vi äter upp vad som helst i en enda drakvrålande munsbit. Sliter sönder små barn och sväljer dem hela liksom. Inte att vi bara äter morötter eller möjligen tillagade morötter efter att ha grillat dem med vår eldiga andedräkt först. Glöm att jag berättade det här förresten. Hur hemligt som helst. Inte ens ekorrarna vet.
Men titta här kommer älvorna. Vad kan de vilja. Oj, alvdrottningen är med. Vad vacker hon är. Bäst vi bugar.
Alla tre drakarna bugar när älvorna närmar sig. Sänker sina huvud ödmjukt mot marken. Älvorna är nämligen jordens äldsta varelser. De har alltid funnits. De fanns innan det ens fanns växter och djur. Innan jorden var planeten jorden. Det är också de som känner all magi. De är väktare över magin. Dombärare. Vet och känner alla universums hemligheter.
Alla kom ut igen från stugorna igen. Också tomterådet. Såg på när alvdrottningen gick fram till Hagtorn först. Satte en lysande krona av bergskristaller, som trollen letat fram längst ner, längst in i berget, på drakens huvud. Smekte dess hals med en mjuk hand. Såg när hon gick fram till var och en av de andra drakarna, Lilja och Kaktus, och gjorde samma sak. De tre drakarna hade fortfarande huvudena mot marken. Alvdrottningen lyfte först upp Hagtorns huvud. Kysste henne på nosen. Varvid draken reste sig upp i sin fulla glittrande längd. Drottningen gjorde sedan samma sak med de andra drakarna i tur och ordning som också stolt reste sig i sin fulla längd och lyste med full kraft av sitt inre ljus. Bredvid varandra stod de där de färgskimrande drakarna. Stolta med sin lysande gnistrande bergskristallkronor på huvudena. Underbart vackra.
– “Ni är våra ljusdrottningar i dag drakar för ni har i sanningen gjort oss alla en stor tjänst med ert handlande” sa alvdrottningen. Hon som sedan urminnes tider själv varit ljusdrottning. Burit bergskristallkronan. En enda som nu var tre. Detta var onekligen en ära utan dess like för drakarna och de kände det och rördes i sitt inre. Deras rodnande ljus avslöjade dem.
Alla visste också att detta var den störa äran av alla och man kunde se att Hagtorn och de andra drakarna förstod det också. Var det inte en liten tår där i Hagtorns ögon? En tår som Hagtorn förgäves, och förläget, försökte dölja.
Så kom trollen också. Alla troll. Skogens alla djur var redan här. Alla visste vad som skulle komma och när älvorna började sjunga så gick det en suck genom alla samlade. Det var så vackert. Deras spröda, underbara röster var som is men var på samma gång varm som den varmaste eld men utan att bränna. Tonerna letade sig in i kalla kroppar. Värmde. In i trötta hjärnor och hjärtan som längtade efter kärlek och fyllde hela världen med denna universella kärlekens känsla och kraft. Träden, skogen, gräset under marken, björnen sovande i sitt ide, fiskarna i vattnet, valarna i haven, alla tog de emot den. Fyllde sitt hjärta med den. Kände att det var gott att leva i denna tid. Och älvorna sjöng och sjöng. De som lyssnade glömde tiden. Tomtemor och Tomtefar delade ut pepparkakor, glögg och bullar till alla. Drakarna tackade nej. Alla var säkra på att de hellre ville slita någon i stycken men vi andra vet ju bättre eller hur?
Men också underbart har ett slut och strax innan man kunde ana att solen snart skulle gå upp försvann trollen naturligtvis och det var signalen för att bryta ljusdrottningens firande för det här året. De tre drakarna kände att det var dags att ge sig av och de sträckte alla på sina halsar och sprutade en väldig eldkaskad upp mot himlen som lyste upp allt. En triumferande eld. En blåkråka var när att bli grillad men klarade sig blott med nöd och näppe och några svedda stjärtfjädrar. Sen kastade sig de tre drakarna upp i luften och steg högre och högre för att sedan försvinna. Älvorna svävade sakta och tyst på led bort över myren, bort mot skogskanten. Djuren rörde sig in i skogen igen. Var och en till sitt. Till slut var det bara Tomtefar och Tomtemor kvar. De höll varann hårt i hand. De kunde inte sova nu. Allt för mycket fanns att göra för att rädda julen. Det skulle de börja med nu. De tre extra dagarna var inlagda så den här dagen skulle bli tre gånger så lång som en vanlig dag. Förhoppningsvis skulle alla hinna tre gånger så mycket. Spioner var redan utsända igen för att försäkra sig om att alla barn och vuxna skötte sig som de skulle inför julen. De var vaksamma och skulle rapportera allt som hände där ute i slott och koja.
-3.2 grader under snön (en mus ligger där under och knaprar på en pepparkaka och mår gott). -13.6 i luften (ingen fryser efter att älvorna sjungit, var så säker). Ingen tillverkning av julklappar ännu men idag skall tillverkningen förhoppningsvis komma igång igen.
Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.