Man kan inte hjälpa det. Man är den man är och man får stå ut med det. Ett helt liv oftast. Liv som kan tyckas alldeles för korta vissa dagar och alldeles för långa andra dagar. Man får ta det där med mod – om man har något.
Jag skriver en historia idag till tekoppen. Den finns där hos mig i natt. Jag har inget annat val än att skriva ner den. Det är just det där “skriva ner” som är det viktiga. Vad det nu är för kraft som pockar på och bestämmer att en historia skall fästas på papper. Eller papper förresten. Det är ju inte så längre heller. Men den föds ju i alla fall på något vis och ger sig iväg bort ifrån en. Börjar leva och själv trycker man bara ner tangenterna så fort man kan för att hinna med. Men det tar en tekopp alltså att skriva ner. Ett ögonblicksverk en morgon på en kulle i Lo(o)s. Bara en historia utan avsikt att vara annat. Det är såklart inte många som orkar läsa. Jag skulle inte heller orkat det. Man måste försöka vara ärlig och minnas att det är skrivandet som är det viktiga.
Sen städa. Damma, dammsuga, skura. Katterna rasar ut i raketfart när jag startar dammsugaren. Det är som det brukar vara. Själv gör inget med raketfart idag. Jag vet inte vad det är med mig. Trött, slut och hängig, och har varit det för länge nu. Men till slut är det i alla fall städat. Bara ett kort avbrott för att hjälpa granne med stege stör flödet. Jag känner mig helt slut. Löjligt trött men åker och handlar. Det behövs mat till en helg. Äter lite av det som införskaffats när jag kommer hem. En sen lunch, Sen jobba. Leta buggar och skriva nya. Klurar ut hur en Kinesisk wifi enhet fungerar och inser att den säljs för ungefär halva priset av vad produktionskostnaden skulle vara för mig. De har ett annat sätt att angripa volym i Kina. Man kan börja som liten, med små volymer, och bli tagen på allvar. Sakta växa. I väst är 10K lite, alltså 10000 enheter, helst skall det vara en miljon. För att man skall få rabatter som man kan konkurrera med. Men skit i det. Man får trixa med Kineser och hämta så mycket man kan därifrån. Gillar dem. Inget är omöjligt men ibland blir det löjligt att det är så förbannat mycket billigare där än i nästa by.Något är kanonfel.
Men fredag är det i alla fall. Film och soffkväll. Jag kommer säkert snarka på den där soffan innan nio om jag känner mig själv. Fast det har varit en bra jobbeftermiddag. Fått ganska mycket gjort. Skall jobba i helgen också men först lugn förmiddag. Sova så länge det går, sen lång frukost och tekopp i soffan. Sköna helgrutiner utan krav. Men sen jobba då. Om det nu mot förmodan inte skulle bli bra väder. Men det skall det tydligen inte bli. Man varnar till och med för frost inatt. Men det är väl den tiden nu. Bara att sakta börja anpassa sig. Lika bra liksom.
Men hur som helst är arbetsveckan slut nu när jag sitter här. Persson och Frisk ha varit på radion och jag har lyssnat för jag trodde han med de varmaste händer (och det är en bra sak) jag någonsin tagit i mina var med. De har gig vid gasklockorna i Gävle ikväll. Min låt Mina drömmar är inte till salu handlar lite om det där stället. Det blir nog bra. De ger allt de där gubbarna. Några gånger till gör de det. Uppsala imorgon om jag inte minns fel.
Men slut för idag alltså. Så mycket försvarstal blev det ju inte. Mest för att jag inte har något att försvara.