Första snön damp ju ned här i Loos förra veckan. Inte så mycket men tillräckligt för att man skall börja känna sig lite frysen och vill ha lite varmt och skönt åtminstone innomhus.
Under perioden mellan vår-sommar och höst-vinter brukar vi klara oss med några el-element för att hålla värmen någotsånär. Lite kallt direkt på morgonen men OK senare under dagen (de stora skolfönstren hjälper till). I år var det lite besvärligare. Hulken, vår pellets/flisanläggning, behövde en genomgång innan den kördes igång. Ett ganska tungt jobb som naturligtvis är extra svårt i år efter min axelskada. Och som helt enkelt inte gått att genomföra tidigare.
Nu fanns det naturligtvis ingen återvändo. Grejerna måste igång. Så på torsdag morgon började jag jobba med den trotts en stor hög annat arbete (jobb) som väntade. På Fredags morgon var det dags att provköra. Fungerade OK. Elementen i huset blev sakta varmare och varmare och en behaglig värme började sprida sig i huset.
PÃ¥ eftermiddagen var det kört igen. Ett svetsat “lagerfäste” lossnade plus att min initiala lagning var för vek och därför gick sönder. Hela den mekaniska delen av den här anläggningen är gjord av en kompis till mig som ocksÃ¥ är programmerare. Därför finns en del “innovativa” lösningar. Just det här lagrets hÃ¥llare är tillverkat av tvÃ¥ spikar dimension större. En lösning som fungerat under flera Ã¥r sÃ¥ det är inget att säga om den egentligen. Men nu hade lagret släppt alltsÃ¥.
Nu är det så att jag inte äger svets så jag fick ge mig på att förstärka min tidigare lagning vilket tog resten av Fredagen. På Lördag var det dags att hitta en lösning på lagerhållar problemet. Men den enda möjliga lösningen var svetsning och Magnus Johansson, som räddat mig många gånger, hjälpte mig under Lördagkvällen med att få fast det hela.
Nu verkar allt sitta på plats och maskineriet snurrar och elementen är varma och goa, Kan alltså sitta och skriva detta inlägg i T-shirt och inte i långkalsonger, tre tröjor + jacka i 12 graders värme. Under den allra fattigaste tiden efter min konkurs så satt jag och jobbade i dom temperaturerna under flera vintrar. Det värsta tror jag var nio grader. Efter att suttit och knappat så några timmar blir man lagom snurrig och seg i kolan och måste gå någonstans och värma upp sig. Att då stå över ett element och suga i sig värme och känna livsandarna återvända är en verklig vederkvickelse för både kropp och själ.
Nu är det bara att hÃ¥lla tummarna att grejerna hÃ¥ller. Nästa Ã¥r skall jag bygga nytt…