S12 är en ultrakompakt sensor för CO?-mätning från Senseair. Den är utvecklad för batteridrivna och trådlösa system som mäter luftens kvalitet i byggnader.
En gång var det en by med en massa original. Vår by. Los. Inte original i meningen icke fungerande, men snarare personer som syntes. Som man hejade på när man var ner på byn. Från dag ett efter man flyttat hit. Som man alltid pratade några ord med när man mötte dem nere vid affären. Men vart tog de vägen?
“Kommunisten” på sin cyckel. Man bytte alltid några ord med honom. Eller “Gutten“, alltid lika glad och jovialiskt skojfrisk. En man som alltid hade några ord till övers och ett öra att lyssna med. Axel från rygga. En klippa med sin givna plats i samhället. Sten Svensson. Det fanns mycket visdom i honom. Speciellt minns jag när han beställde bredband, inte för att han själv skulle ha utan “för att de unga skulle få“. Det krävdes nämligen ett visst antal intressenter för att man skulle börja gräva. Marianne som körde den orangea Volvon genom byn. Alltid med ett leende och en glad vinkning och en stor fot på pedalen. Barbro och Barbro. Alltid ett hej och några glada ord. Benny på ICA. Han som fick saker att hända. Pytt-Nils. Åhhhhh….Ja och “kommungubbarna“. Som fixade det mesta. Höll infrastrukturen igång. Ett orgiinal var och en av dem. “Tult“. En mastodont. Utan honom hade vi varken affär, gruva, ja till och med ambulans när det begav sig, nej, och inte heller de företag som Los blev kända för. I allt hade han ett finger med. Alltid arbetande enligt Wallenberskonceptet – “verka utan att synas“. Finns det någon som förtjänat en staty i byn så är det han. Ja staty förtjänar all de här gubbarna och gummorna och alla som jag glömt i den här uppräkningen mer än andra.
För det går såklart inte att nämna dem alla. De är många, Men de gick ur tiden som man gör. En efter en. Idag när jag åker ner till affären så tänker jag på dem och saknar dem varje gång. Mer än jag kan säga faktiskt. De utgjorde byn. Vi som är kvar har inte riktigt lyckats med det på samma sätt. Vi är mer osynliga. Mer anonyma. Mer opersonliga. Det är lite som att de här människorna tog en stor del av byns själ med sig när de försvann.
Synd liksom…