Categories
Böcker

Senast lästa bok

Konstiga Sally Diamond av Liz Nugent

En hemsk bok och en hemsk historia. Men den innehåller också väldigt mycket värme. Väldigt bra skriven. Människor målade i gråskalor. Precis som de är i verkligheten. Önskar nästan att jag hade den här oläst så att jag fick läsa den igen, för resan genom boksidorna uppmålade värld har varit mycket givande och samtidigt så skrämmande att historien har krupit in i märgen på en..

Andra böcker som jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Stockholmsväder

woman with rainbow light reflecting her face
Photo by Barcelos_fotos on Pexels.com

Ljusdal en regnig kväll i november. Den tionde i månaden, det borde vara halt och snö på vägen ner. Icke så ikväll. Regn. Dimma. Stockholmväder.

Samhällena liksom sluter sig sådan här kvällar. Människorna är bara på väg mellan saker, inte till, efter uträttat ärende är det hem så fort som möjligt som gäller. Stängda dörrar.

Jag färdas genom samhället för att jag är chaufför. Last dit. Last hem. Väntan däremellan. Jo, jag bjuder gärna på den där tiden. Det handlar om demokrati. Inte för mig på annat sätt en som tycker. Men min last är demokratins flitiga myror. Viktiga kuggar i det demokratiska maskineriet.

Själv är jag knappt en kugge i något som helst maskineri. Men kanske i mitt eget. Fast kanske mest ett sandkorn i den stora (och vackra) sandkonsten som snart skall omfamnas av den ökande entropins universum.

Jag har aldrig varit bra på att fördriva tid. Ändå gör jag det utan större besvär. Det går att trolla bort två, tre timmar som om de inte fanns. Eller en dag för den delen. Jag kan stänga av min längtan ibland. Kanske för att inte bli galen. För tillståndet av ingenting passar mig dåligt.

Hemma är det i princip ingen ide att försöka ge sig i kast med något annat. Man får fatta en bok. Mata in andras tankar i sitt eget huvud och växa genom vad andra ser hör och upplever. Fantasier ofta såklart. Som om någon endaste en kan skilja på verklighet och fantasi när det kommer till kritan.

Lever man, har man en dag imorgon. Man hoppas på den. Tror på den. Att man kan hämta upp lite av den där energin som fanns där i en förra veckan. Det där livgivande. Älskliga. Som är den finaste gåva jag fått.