Söndag. Vi har grejat lite under dan som vanligt. Jodå, hunnit ut i skogen och hämtat ris till kransar också. Men renovering mest. Matrum och kök nu. Klart innan jul är tanken. Det ÄR lite vågat med så få veckor kvar. Men programmerare är av naturen optimistiska och nu har det tydligen också smittat av sig på K. Vi kör på och så får det bära eller brista.
Jovisst ja, byte batteri i bilen också. Det är ju också sådant man bör gör bland, helst innan vintern om det man har i bilden börjar bli något år gammalt. Nu skall jag bara komma mig för med att slänga det gamla batteriet. Man tänker att man borde ha kunnat använda det till något projekt… men försöker undertrycka de där tankarna. Röret är redan knökfullt av projekt minsann.
Sågade förresten sönder ett furubord modell större idag med tigersåg. Tolv centimeter tjock bastant bordskiva. Ingen vill ha furubord längre. Fast vi har iof ett till likadant. Det får leva ett tag till troligen. Om tio år kommer väl alla vilja ha furubord igen. Då har det här solida mästerverket säkert blivit värt pengar. Men man lever inte livet på att maximera framtida utdelning. Man lever liv nu. Fast lite svider det att såga sönder något fullt fungerande.
I veckan skall de alltså förhoppningsvis installeras värmepump. Dock ingen borrning. Får vänta ett tag till på det. Men liket rör i alla fall på sig och det är jag glad åt. Summan av det där är att vi får vandra omkring i kyla någon vecka till. Efter installationen utan möjlighet att starta alternativet (== Hulken). Det är bara hoppas att det går vägen. Men en del av värmen får vi nu också från pumpen utan borrhål. Kanske räcker det, kanske inte. Bloggläsare lär få höra även fortsättningen på historien.
I allt annat hoppas jag på en vecka som var lika magnifik som förra veckan. Oj vad det flöt på då. Man tittar upp till ytan och hämtar syre några gånger under dagen, resten befinner man sig “i projektet“, uppslukat av det. Det är som att gå i barndom igen. Det är ju så (friska) barn lever livet. Bara störda temporärt av basala behov som hunger och nödighet. Man är inte i det där tillståndet lika ofta nu som när man var ung. De är mer som stör. Som rökare under slutet av 80-talet behövdes det bara 40 cigg så höll man i det där i en dag och en natt. Ett mål mat också kanske och lite bra musik. Känner mig fortfarande stolt över det vi gjorde där och då på Kanalvägen i Täby. Modemen. Den trådlösa videotexterminalen, kontokortsterminalen. Passion. Hårt arbete.
Fast nu blir det inte så mycket gjort på söndagarna den här hösten och antagligen under våren. Anglosaxiska veckostarter har övergivits (tillfälligt) för Svensk standard. Det går inte på annat sätt. Men hinner i alla fall med lite av det administrativa, skönt att slippa tänka på sådant imorgon när man startar Svensk standardvecka.
Ja och så lever man. Bara det räcker ju för att man skall känna sig synnerligen privilegierad och glad.