Den orörda platsen av Ernest Hemingway (Noveller)
Underbar läsning. Hur kan man skriva såhär? Jag bara njuter. Faktiskt mer av skrivkonsten än av historierna även om båda är av toppklass i de flesta noveller.
Andra böcker som jag läst finns här.
Konstiga Sally Diamond av Liz Nugent
En hemsk bok och en hemsk historia. Men den innehåller också väldigt mycket värme. Väldigt bra skriven. Människor målade i gråskalor. Precis som de är i verkligheten. Önskar nästan att jag hade den här oläst så att jag fick läsa den igen, för resan genom boksidorna uppmålade värld har varit mycket givande och samtidigt så skrämmande att historien har krupit in i märgen på en..
Andra böcker som jag läst finns här.
Ljusdal en regnig kväll i november. Den tionde i månaden, det borde vara halt och snö på vägen ner. Icke så ikväll. Regn. Dimma. Stockholmväder.
Samhällena liksom sluter sig sådan här kvällar. Människorna är bara på väg mellan saker, inte till, efter uträttat ärende är det hem så fort som möjligt som gäller. Stängda dörrar.
Jag färdas genom samhället för att jag är chaufför. Last dit. Last hem. Väntan däremellan. Jo, jag bjuder gärna på den där tiden. Det handlar om demokrati. Inte för mig på annat sätt en som tycker. Men min last är demokratins flitiga myror. Viktiga kuggar i det demokratiska maskineriet.
Själv är jag knappt en kugge i något som helst maskineri. Men kanske i mitt eget. Fast kanske mest ett sandkorn i den stora (och vackra) sandkonsten som snart skall omfamnas av den ökande entropins universum.
Jag har aldrig varit bra på att fördriva tid. Ändå gör jag det utan större besvär. Det går att trolla bort två, tre timmar som om de inte fanns. Eller en dag för den delen. Jag kan stänga av min längtan ibland. Kanske för att inte bli galen. För tillståndet av ingenting passar mig dåligt.
Hemma är det i princip ingen ide att försöka ge sig i kast med något annat. Man får fatta en bok. Mata in andras tankar i sitt eget huvud och växa genom vad andra ser hör och upplever. Fantasier ofta såklart. Som om någon endaste en kan skilja på verklighet och fantasi när det kommer till kritan.
Lever man, har man en dag imorgon. Man hoppas på den. Tror på den. Att man kan hämta upp lite av den där energin som fanns där i en förra veckan. Det där livgivande. Älskliga. Som är den finaste gåva jag fått.
Söndag. Vi har grejat lite under dan som vanligt. Jodå, hunnit ut i skogen och hämtat ris till kransar också. Men renovering mest. Matrum och kök nu. Klart innan jul är tanken. Det ÄR lite vågat med så få veckor kvar. Men programmerare är av naturen optimistiska och nu har det tydligen också smittat av sig på K. Vi kör på och så får det bära eller brista.
Jovisst ja, byte batteri i bilen också. Det är ju också sådant man bör gör bland, helst innan vintern om det man har i bilden börjar bli något år gammalt. Nu skall jag bara komma mig för med att slänga det gamla batteriet. Man tänker att man borde ha kunnat använda det till något projekt… men försöker undertrycka de där tankarna. Röret är redan knökfullt av projekt minsann.
Sågade förresten sönder ett furubord modell större idag med tigersåg. Tolv centimeter tjock bastant bordskiva. Ingen vill ha furubord längre. Fast vi har iof ett till likadant. Det får leva ett tag till troligen. Om tio år kommer väl alla vilja ha furubord igen. Då har det här solida mästerverket säkert blivit värt pengar. Men man lever inte livet på att maximera framtida utdelning. Man lever liv nu. Fast lite svider det att såga sönder något fullt fungerande.
I veckan skall de alltså förhoppningsvis installeras värmepump. Dock ingen borrning. Får vänta ett tag till på det. Men liket rör i alla fall på sig och det är jag glad åt. Summan av det där är att vi får vandra omkring i kyla någon vecka till. Efter installationen utan möjlighet att starta alternativet (== Hulken). Det är bara hoppas att det går vägen. Men en del av värmen får vi nu också från pumpen utan borrhål. Kanske räcker det, kanske inte. Bloggläsare lär få höra även fortsättningen på historien.
I allt annat hoppas jag på en vecka som var lika magnifik som förra veckan. Oj vad det flöt på då. Man tittar upp till ytan och hämtar syre några gånger under dagen, resten befinner man sig “i projektet“, uppslukat av det. Det är som att gå i barndom igen. Det är ju så (friska) barn lever livet. Bara störda temporärt av basala behov som hunger och nödighet. Man är inte i det där tillståndet lika ofta nu som när man var ung. De är mer som stör. Som rökare under slutet av 80-talet behövdes det bara 40 cigg så höll man i det där i en dag och en natt. Ett mål mat också kanske och lite bra musik. Känner mig fortfarande stolt över det vi gjorde där och då på Kanalvägen i Täby. Modemen. Den trådlösa videotexterminalen, kontokortsterminalen. Passion. Hårt arbete.
Fast nu blir det inte så mycket gjort på söndagarna den här hösten och antagligen under våren. Anglosaxiska veckostarter har övergivits (tillfälligt) för Svensk standard. Det går inte på annat sätt. Men hinner i alla fall med lite av det administrativa, skönt att slippa tänka på sådant imorgon när man startar Svensk standardvecka.
Ja och så lever man. Bara det räcker ju för att man skall känna sig synnerligen privilegierad och glad.
På värmefronten händer det äntligen saker. Leverans av pump på måndag. Installation senare under veckan. Återstår borrning. Två veckor är budet just nu.
Ja det hände saker i alla fall. Med det får man vara nöjd så länge. Men vill lämna det här bakom mig nu. Gå vidare. Få lugn och ro.
Kör väl igång Hulken på söndag och kör upp det sista. Sen får man väl frysa (vidare) tills det borras och brine dras in. Finns det hopp så finns det … ja något …
Fast perfekta arbetsdagar just nu. Tre miljöer uppe samtidigt. Bortkopplad från världen eftersom tungan måste ligga rätt i munnen. Knappar På* Älskar det!
Men nu snart helg. Renovering såklart. Återhämtning. Kanske en timme på grön IKEA soffa också. Fast inte mer. Det finns att göra. Snart är det jul. Tills dess skall ganska mycket vara klart.