Day: 14 February 2022

Flyttseg idag. Eller möjligen har jag varannandags-Covid. Hostigt och segt är det i alla fall. Men tack och lov så går det att jobba ungefär som vanligt. Där och i det glömmer jag oftast bort det världsliga på gott och ont. Eller kanske är det som Mauro Scocco sjunger (jag ser människor omkring mig, ser dom jobba dygnet runt, för att slippa tänka efter hur dom egentligen mår), att det bara handlar om flykt för att inte behöva tänka efter för mycket. Alla har vi väl våra egna flytbojar som vi håller oss hårt fast vid för att överleva.

Men en bra dag alltså. Utan rosor och hjärtan visserligen. Men produktivt.

KRIG skriker folk till höger och vänster. Till och med där så har aktiemarknadspersonligheterna tagit över. Svart eller vit gäller. Vänn eller fiende. Varför finns det inga gråtoner längre? Det gör mig livrädd om de där kortsynta icketänkarna skall avgöra vårt öde på såhär allvarliga områden också. det räcker väl med att de försöker utarma planet och svaga med sitt endagstänk och sin pengahunger. Vi vill inte att de blir generaler och befälhavare också. Det innebär slutet för oss alla.

Alla vet med bestämdhet idag. Ingen verkar ha fattat att just den bestämdheten är det tydligaste indikationen på att man ÄR korkad.

Man får hur som helst hålla tummarna för att diplomatin segrar.

Jag följer en del musikgrupper. Nästan allt handlar om grejer. Den som har mest av allt vinner. Var tog musiken vägen. Heja Kjell Höglund säger jag. Mer själ där än det mesta annat som ges ut nu tillsammans. Ja och då har jag väl aldrig varit ett superfan av honom heller. Men han har hållit sin linje genom åren. Gjort det han velat. Skitit i trycket utifrån. Heder åt honom. Bajs åt resten. De mikrofonkåta. De dyr gitarr kåta. De hundratusen plus några dollar studioutrustnings kåta. De teknik kåta. Poffff och borta hela klubben om jag fick bestämma. Musik handlar inte om förpackning heller som många tycks tro. Gillar man LP skivor har man ett plastintresse inte ett musikintresse.

Gubbtjatter såklart. Folk gör som dom vill. Man får ju faktikt till och med vara korkad. Ja dum.

Nåja, har lite tid kvar att sätta några kodrader på. Så “huj” som morbror Hasse sa.

Man hoppas såklart att hjärtat tickar på i sin vanlig rytm också en sådan här dag i livet när det nu är alla hjärtans dag och allt. Ja hos alla dem man bryr sig om och älskar också såklart. Ja faktiskt också ovännernas hjärtan kan få ticka på. Putin och hans generaler undantagna då kanske. Deras svarta pumpar kan få stanna eller flippa ut här och nu.

Så många alla hjärtans kort förväntar jag mig inte idag. Under den tid som man kunde ha förväntat sig sådana så var traditionen ännu inte överförd till Sverige. Turligt nog för mig, för jag hade säkert inte fått så många kort då heller.

Men jag tänker inte sända iväg några heller. Och eftersom att ge är större än att ta, och att detta är mer än bara ett uttryck, så kan det vara som det vill med allt det där. Man bör förtjäna innan man får.

Om det beror på den speciella dagen eller något annat vet jag inte. Men tiden verkar gå långsammare idag. Jag har hunnit mycket mer den här morgonen fram till nu än vad jag normalt brukar. Tid, i min ålder, är den mest värdefulla resursen man har. För varje dag som går har man mindre kvar att ta av. Det känns så tydligt. Och då kan var och en förstå hur känslan är för mig som sedan tioårsåldern haft känslan inom mig att det inte finns tillräckligt med tid för att hinna med allt (skoj) som finns att göra. Man måste välja. Inte slänga bort minuter. Det gäller att ligga i.

Men måndag. En vecka föröver. Det gillar jag. Det finns hopp om att hinna med ett och annat. Optimistiskt tror man såklart på måndagen att man skall hinna ungefär tre gånger så mycket som man sedan kan summera på fredag eftermiddag. Ett nästan helt levt liv har inte sänkt den optimismen och gett mer realistiska måndagsuppskattningar. Den resterande tiden lär inte förändra den där saken heller. Man får ta det lugnt. I sinnet. Man hinner det man hinner. Alltid mindre än man tror. Någon gång mer. Det är gånger man känner att man fått en lotterivinst. De är verkligen inte frekvent förekommande.

Fas en sådan här dag som är konstituerad för att göra pengar på kärlek är såklart inte helt vacker. “Ger du inte en ros till din älskade så älskar du inte som andra. som ger en ros” Löjligt såklart. Kärlek är vardagen. Det handlar inte om en dag om året. Den handlar om att ge och få små små saker varje dag. Bättre att spontanköpa en bukett blommor i november när den verkligen behövs än att göra det idag. Hellre göra det där andra lilla vardagliga bara för att din partner skall slippa. Där är kärleken. I det lilla. Inte i det stora.

Fast såklart. Hjärtan till er alla som läser den här bloggen. Varma sådana. Utan er har det nog känts som om jag inte funnits. Kanske gör jag inte det med er heller. Helt säker är jag inte. Men kärleken är störst. Ingen tvekan om den saken. Och den finns också för oss som nästan inte finns.

Puss på er! Liksom.