Categories
Betraktelser & Berättelse

Så som det är.

Jul och man blir bortskämd med whisky, grodor, mat , böcker, sömn, filmer och man tuckas in i allt det här som om man ligger på en sommarvarm höskulle full med nyslaget hö. Dörren, den blir inte upplåst förrän framåt eftermiddagen, det gör ju såklart ingenting, hit kommer ändå aldrig någon på besök och man kan definitivt undra varför man låser den där dörren över huvud taget när vi bor där vi bor. Hulken får gå på sparvärme så att vi kan elda i spisarna som galningar istället. Så det enda jobbet som finns är att bära ved nerifrån källaren till eldningen. Men en full vedkorg räcker ändå en dag (en nykter en halv), och jobbet skall dessutom delas på fyra, så hårt kan man såklart inte kalla det jobbet heller. Även  om det nu för ovanlighets skull måste definieras som ett riktigt jobb.

Men det är fint. Fast det blir för mycket ätet. Men man får stå ut med det. Vara en man. Ta sig igenom. Djupandas när det blir för hårt och ta en pralin till. Ja och jo och sover gör jag. Läser och sover. Det är mycket sådant. Just det tänker jag ta mig ann alldeles strax nu i kvällen också. Kanske orkar man ändå läsa en timme. Kämpa!

New York flödar av människor. Men jag har inte tid att sitta här nere och titta på dem alla just nu. Eller snarare jag har hur mycket tid som helst. Men vilja? Nope. Jag är invävd just nu. En del av släkten är i San Francisco, där har de det säkert bra. Men snö, nope de har de nog ingen just där.

Hursomhelst har det varit några goda dagar. Hoppas att morgondagen fortsätter i samma anda. Sen dags för låtsasarbete. Livet måste fortsätta tills det inte gör det längre. Så som det är.