Month: November 2017

K skall ned till sitt. Långdag. Min dag börjar med det. Nedskjutsningen. Sen skuttar jag vidare ned mot civilisationen. Jodu, det är hoppigt, men plogat, och till civilisationen kommer jag.  En datagubbe in till rörmokare. Upplagt för språkförbistringar. Åtta millimeters rör till R15. Det ordnar sig – gånger två. Faktura skall skickas. Tanka på det. Inköp av en påse bröd och en VICs blå. Skutta hemmåt igen. Det går bra det också. Märkesdäck med dubb. Ovant. Bullarna glömmer jag i bilen. Rördelarna hänger med in. Klädbyte. Trasbyxorna på. En timme sen sitter handfatet där igen. Det är enklare med rätt grejer än med fel grejer.

Men fylla fågelmat, pulsa ut, det måste man. Finskorna på. Kanske skulle tagit några andra. Men när man väl gått en bit kan man lika gärna gå hela vägen. Ja och tillbaks. Men fyllt är fyllt. Det pips här och var. Av glädje hoppas man. Ekorren som brukar förse sig synes icke till. Inga björnar heller.  Men de var iof inte förväntade heller.

Ja och så in och låtsasarbeta. Det blir inte mer gjort än en annan dag.  Ja annars vore det ju riktigt arbete så det kanske inte är så konstigt. Y ringer. Uppfinnaren. Han har problem med Windows 10. Jodu, nu har han ringt fel person. Vi jämför prostataläget istället och hinner med en hel del annat om livet också. Han nära tio år upp på mig men ung i själen. Riktigt ung i själen faktiskt. Men åldern förklarar ringandet. Det är bara gamlingarna som ringer. I alla fall av de som vet att jag är en låtsasarbetande programmerare. Ett samtal == en timme borta från uppgiften. Fokustapp. Några telefonring under en dag och hela dan går åt helvete. Mitt humör är inte på låtsas en sådan dag. Den siste som ringer kan får ett “dra åt helvete” i örat. Fast troligare svara jag inte. Vad i helvete är det för fel på mail? Fast S är yngre än mig. Han brukar alltid föreslå en “Hangout session”.  Är inte detta en helvetes avart?  Som om inte telefon och chattande räckte. Mail! Ja och inte gated community varianter typ Facebook messenger.  Folk klarar inte av friheten verkar det som. Vill sitta inlåsta i sina bås. Ja då kan de sitta där för min del. Prata med alla de andra inlåsta. Njuta där i tryggheten och “likesen”. Ryser.

Naturligtvis har jag Times Square uppe. Men seg feed idag. 50F där. Alla har mycket kläder på sig. Ungefär som i Portugal vid 18 C. Men tio celsius är ju inte helt farligt. Här fem minus. Ja och en iskall vind från nordpolen. Tack och lov så sitter jag och låtsasarbetar på sydsidan.

Kommer på bullarna i bilen strax innan jag skall hämta K. Djupfrysta. Bull-Olles djupfrysta bullar. Men de går att tina. Sen går de att äta. Javisst.

Det ramlar in några smådonationer. Smådonationer är bättre än inga donationer alls. Men man blir inte rik på smådonationer. Några små hål i utgiftsturbulensen ordnar de i alla fall. Jodå. Man får boka donationer som intäkter i Sverige. Open Source är inte sport. Ännu.

Men man tuggar sig igenom en dag till. Lever.  Mår rätt gott. Är fortfarande tacksam över att leva. Inte rikast, men definitivt inte fattigast heller. Lugn i sinnet, ja och rent utav lycklig där man sitter. Lyckligast är väl vi som inte fattar bättre. En sjukdom säger någon. Jo jo. Man behöver inte vara smart för att publicera forskningsresultat. Den akademiska världen har lika många dårar – troligen fler – än resten av världen. Oj vad nära det var att jag fastnade i den lekstugan. Fast kul såklart. Man kan göra bra saker där om man vill. Bygga för framtida generationer. Bättre än att låtsasarbeta. Kanske…

Nu skall jag hänga lite tvätt, sen läsa, sen försöka sova. Möjligen äter jag en lussekatt däremellan i brist på Semlor. Jodå. Liksom. Ja fylla pellets också såklart. Säga godnatt till Hulken. Klappa honom och önska honom en god natts jobb. Japp det är så långt det gått. Oj. Liksom. Igen.

Snöväder, lite snöväder från helvetet just nu. Fast normaltillstånd nu. Har det redan ramlat ner lite så normaliseras det som kommer sen. Förr var allt normalt. Det kunde regna en hel sommar utan… nehej förresten… nog fan pratade man om att en ny istid var på väg med stor bestämdhet. Jodå. Ändå var det bara sjuttiotal. Inte ens “femtioåtta brödskivor om dagen” var uppfunnet av livsmedelsverket. Det svänger. Rockar rent utav. Rockring till alla – ropen skalla. Ja eller tvärt om då och med citationstecken.

#Metoo revolutionen kan väl knappast ha undgått någon.  Jag läser om en kvinna idag som har eget företag och jobbar med event. När hon fixar vid ett bord kommer en man upp bakifrån och tar ett stadigt tag i hennes rumpa och viskar “metoo” i hennes öra. Alla runt omkring skrattar,  Män de också antar jag. Kvinnan sväljer ner förtreten. Hon behöver pengarna. Hennes företag behöver kunden.

Jag undrar vilka de där männen är? Det är inte jag. Knappast någon av mina vänner heller. Jag har iof inte så många, men ingen skulle ta det där rumpgreppet och ingen skulle stå där och garva åt att någon annan gör en sådan där grej. Det är jag säker på.  Det skulle åtminstone bli ett “lägga av” eller om inte det hjälpte en “kamratlig snyting” och utvisning. Ändå är visst jag och andra män kollektivt ansvariga för de där övergreppen. Nehej! Det vägrar jag bestämt. Lägg av liksom.  Det fungerar inte så. Det finns svin av båda könen. De är svin de som gör sådant där. Men det finns bra folk av båda könen också.  De flesta är INTE svin. Enkelt. Man kan inte bunta ihop grupper hur som helst. Nope. Då har man blivit en simpel förenklare. Ja man känner ju igen de där förenklingsmekaismerna a’la “alla judar är svin”. Samma typ av människor som buntar ihop grupper och ställer em mot varandra. Det fungerar alltid lika dåligt.

Fast det där kommer såklart från en gammal ocool gubbe. Vad vet vi om världen? Den tillhörde oss bara en väldigt kort stund och nu är det fyrtio år sedan.

Jag byter tändelement idag och Hulken hostar igång och går som vanligt igen. Skulle egentligen behöva byta en plåt på brännaren också, den har fått en spricka, men den får hänga med ett tag till. Det kostar pengar sådant där nämligen. Man får spara först. Ja och helt kritiskt är det ändå inte ännu.

Imorgon måste jag åka iväg och köpa rördelar. Tvättstället som skall bytas måste fixas. Jag fick inte med mig rätt delar sist vi var iväg. Så det blir till att fara ut i världen och leta grejer imorgon. Gamla hus är spännande. Här finns allt möjligt konstigt. 16 mm kopparrör t.ex. Jävligt nära 15 mm som är standard idag. Men femton är inte samma sak som sexton. Jodu säger han jag köper rördelar av, den fanns den där dimensionen under xxxx-talet. “Länge sedan man såg den sist”. Johodu, kom hem till oss. Här finns alla de udda dimensionerna. Överraskningar i varje skarv. Turligt nog har  “han jag köper rördelar av” övergångar till det mesta. Ibland löser det sig. Kanske gör det det imorgon också.

Fast helt normaliserat är kanske ändå inte det här snövädret. Det pratas om träd över vägarna och strömavbrott. Fast inte här, ännu, vad jag vet.

Själv sitter jag här och letar buggar. Hur många kan det finnas. Ja egentligen är det inte så många buggar jag hittar, Det handlar mer om att ändringar inte tagit sig till dokumentationen och till exempel. Men resultatet blir ju detsamma. det fungerar inte. Man får försöka ta reda på varför. Ja och det är det jag gör. Det tar veckor. Ja och när man gått ett varv har man glömt det man började med. Det har blivit för stort egentligen. Åt helvetet för mycket för en gubbe. Eller också har man bara blivit för gammal. Klarar inte av att hålla reda på någon miljon rad källkod man skrivit. Ynkligt liksom.

Ja, jag skall väl fortsätta. För om jag inte gör det så blir det då definitivt inte bättre. Sten på sten. Eller kanske bara runt runt som en hund som jagar sin svans.