På kontoret. Piggare. HEJA immunförsvaret. Dessa (inte “detta”) tappra som verkar i det tysta, ja för det mesta. Ja som man har ett ansvar för. Ett ansvar som man missköter när man inte går och vilar när kroppen säger ifrån. Jag är så oändligt tacksam för alla år ni verkat i min tjänst utan att knorra en enda gång. Tack kamrater! Ni som klarar er utan mig men som jag – och ingen annan – inte klarar mig utan.
Fast trött är jag. “Torka sig i rumpan” index är nere i tre på en tiogradig skala Vänstern here I come. Har ni någonsin provat att torka er i rumpan med fel hand?
Stim pungar ut. Historien om en fattig Plura som i jultid går i Stockholm och inte vet hur han skall klara julen och hittar en utbetalningsavi (det här var alltså förr) på etthundrafemtiotusen innanför dörren när han lite deppig kommer hem är klassisk. Julen och någon månad till efter det är räddad. Han går ut och köper sig en gitarr. Såklart måste han det. Man måste ju det i ett sådant där läge. Eller hur? Räkningar föst, köpa gitarr sen. Plura som är “all in” gjorde nog tvärt om.
Winnerbäck i Dalhalla och på Hudikkalaset i sommar.Det lär bli mycket folk på båda ställena. Blir nog Hudiksvall för vår del. Om vi nu får till en biljett och bensin. Än så länge, som plan, som dröm, är det gratis. Helt och hållet.
Ni som har svårt för “torka sig i rumpan index” skall vara glad att jag inte illustrerar inlägget med något åt det hållet. Det kan alltid bli värre.
Ursäkta pausen. Hämtar kaffe…
Media får traditionsenligt upp ögonen för djurskyddet såhär till jul. Japp, jag är vegetarian av etiska skäl men vafan är inte det där lite taskigt mot alla som äter kött. För billiga poäng liksom. Att dela ut så enkla dåliga samveten i en tid på året när folk har nog ändå. Japp, jag skulle helst vilja se en värld där ingen endaste en åt kött. Men det finns mer än juletid att fundera på det för var och en som nu kan acceptera djurhanteringen. För i grund och botten är det där något man måste ransaka sig själv och sina egna tankar och känslor om. De flesta orkar inte ändå inte tänka längre än till antalet tum på sin tv-apparat ändå.
Nu skall jag låta min dag börja. Japp, jag har riktiga dagar, även om jag fyller dem med låtsasarbete. Ja och jag är en lycklig fan. När jag får göra det, på grund av det. Ja jävlar, liksom.
