När revisorn skickar de första utkasten till bokslut så känner nog också jag att “vafan man borde ta betalt för det man gör“. Egentligen. Som andra. Alltså inte ge bort gratis.
Slutraden på boksluten är alltid röd och ALLTID tusenlappar i minus. Jag ger alltså inte bara bort det jag gör, jag betalar för att folk skall använda det jag gör. Fast sen tänker jag på andra mäns hobbies. Jakt. Det kostar också tusenlappar. Whisky. Dyrt. Båtsport. Skidåkning. Cykling. Kostar pengar. Det här är faktiskt billigare än de flesta andra sysselsättningar folk håller på med och ger mig både identitet och stor glädje. Så, ja, fortsätter nog att ge bort mina grejer nästa år också.
Storfiskare. Stoviltsjägare. Ja rent utav världsmästare kan man bli när man har andra hobbies. Men VD eller Disponent för den delen – visst låter det jävligt bra (synd att det inte finns telefonkataloger längre…) – är man bara om man kör ett företag.
Ge bort gratis alltså. Japp, också i fortsättningen.
