Category: Betraktelser & Berättelse

Man skall ju vara i Amerika om man nu skall fira Halloween. Så Kentucky låter bra tycker jag

https://www.earthcam.com/usa/kentucky/hyden/?cam=hyden

Halvvecka. Hälften avverkat. Hälften kvar. För mig fick gärna hela veckan vara kvar. Japp. Varje dag.  Det tid jag behöver, det är tid jag vill ha. Och så älskar jag det jag pysslar med. Jag tror man skall vara lycklig bara över det faktum att man känner sådär.

Hur lyckliga borde förresten inte ni andra med liv, jobb och investeringar vara då!? Kan man undra.

Förresten. Veckorna kan få ta slut. Fast bara på fredagar. Resten av veckodagarna får det gärna vara en full vecka kvar. Enkelt i teorin men svårrealiserat. Såklart.

Annars, Stockholmsväder, nåja, Mälardalsväder. Slask. Regn. Mörkt. Perfekt programmeringsväder med andra ord. Vädret har bidragit mer till Svensk BNP än alla andra faktorer tillsammans. Tror jag. En kortmeningsmänniska.

Upprepar.

Tror jag.

Man kan tro på så mycket.

Liksom.

Har kafferast just nu. Därav bloggskrivandet. Har man inga arbetskamrater och vill prata av sig så finns inte många andra möjligheter. Det hjälper liksom inte att sitta och prata för sig själv. Fast såklart är det ju precis det man gör när man skriver blogg också. Men man kan i alla fall låtsas att det man skriver är riktat till och läses av någon.

Man kan låtsas mycket.

Liksom.

Kaffet smakar faktiskt skapligt. Inhandlade två paket märkeskaffe och två paket lågpriskaffe. Tog ner ett lågpris hit. Det smakar inte mer skit än det brukar göra annars. Så jag är nöjd. Men brukade en kopp te på morgonen. Man måste variera vardagen åtminstone lite. Och egentligen föredrar jag nog te. Men har man nu kämpat sig till att tycka om kaffe så är det ju synd att sluta. I alla fall utan att börja med något annat.

Liksom.

Mer har jag inte att säga idag. Det är väl egentligen ganska illa att det är så. Men ett faktum. Han, den kände journalisten och tv-personligheten som kallade min blogg svammel, ja, han får rätt än en gång. Tänka sig.

Fast nu åtminstone slutsvamlat för idag.

Liksom.

Det snöar där ute. Men det verkar dock inte handla om de de där 35 millimeterna som prognostiseras. Väderanalyser är tydligen mer träffsäkrare på tio eller hundraårs perspektiv än för dagen efter. Men vad vet jag om sådant? Liksom.

Fast snöar gör det då helt säkert. Roligt är det inte. Men det hindrar mig såklart inte från att åka ner och inhandla en säck fågelfrö. Tvåhundratio spänn. Kunde väl använts till annat. Pengarna. Men fåglarna är våra vänner. Mata fåglar eller inte mata fåglar säger en del om vem man är också tycker jag.

Dock inte om man är en bra eller dålig människa.

Just det, är en svår fråga som kräver en del funderande och summerande. Sånt som s:t Per sägs syssla med. I sagorna.

Men det är uppshuntat här i huset. För varmt då såklart. Man får sänka. Spara. Invänta kallväder. Men skönt att vara inne. Perfekt programmerarväder. Grejarväder. Makeväder.

Gudrun Sjödén är 77 och köper ut riskkapitalet ur sitt bolag. “Jag har mycket kvar att ge” säger “tanten”. Man imponeras och får en kick som varandes sextioettåring. För så är det ju. I alla fall så länge man är frisk och har suget och inte står för mycket i vägen för yngre förmågor.

Även efter att man tar ut pension så samlar man pensionspoäng när man tar ut lön. Hela livet räknas numera. Här börjar nog det där uttaget nästa år. Därmed inte sagt att något annat förändras. En sådan som jag måste nog hålla på och hålla på och hålla på därför att det är det man är född till att göra. Ja och att lyckan finns där, inte på soffan.

Annars är det som det är. Man lever. Gnekar på. Är nöjd med det. Liksom.

ps Propellersnurr förresten. Nåja, en annan gång. ds

Sex grader kallt. Men Hulken står är nere och är grön och stor och skakar och levererar energi. Hälften ut till kråkorna, hälften för att värma oss, vi som bor här i den gamla stora skolan här på kullen. Pannan ja, Hulken, har såklart ett namn. Gammal och ineffektiv. Är man från 1962 brukar man inte leverera bättre. Bygd och installerad då när olja var nära nog gratis. Gjutjärn. Massa. Står där i hundra år till om den får.

Jag som är frusen, sätter på mig dragspelarens avlagda tröja. Den värmer och det hjälper för en frusen själ. Någonstans finns det kanske en miljövinst att hämta hem där också. Främst då eftersom jag använder mina kläder tills de ramlar av kroppen av rent slitage och uttunning där de omöjligt kan hålla ihop eller bli lagade.

Det blir mycket vila den här helgen. Men inte för mycket. Det behövs nämligen mycket soffa och bok och godis just nu helt enkelt. Men återvänder lite till världen och energin idag. Men är väl en gammal gubbe som förlorar sina superkrafter känns det som. Man blir tröttare och tröttare. Fast turligt nog bara på helgerna än så länge. Jag har lärt mig vila när jag måste. Hittills har det alltid fungerat. Men det har varit nära många gånger. Livet har inte alltid varit lätt. Men vems liv är det?

Fast det är gott att leva. Just den känslan har tack och lov följt mig genom livet. Nästan hela tiden i alla fall. Naturligtvis tycker jag också att allt är skit ibland. Men får jag fundera ett tag, får det gå någon dag så älskar jag verkligen livet. Känner lust över att leva. För att få några dagar till där man får vara med. Inte ta de där dagarna man får sig tilldelade som självklara. Det är väl där den där glädjen över att få finnas till härstammar ifrån. Att det inte är självklart att man får finnas, att alla inte får känna den visheten.

Nu sitter jag här med mitt tända ljus och sorterar lite grejer på hårddisken. Lite mysigt faktiskt. Ute kallt alltså, men här här inne varmt även om det som vanligt drar kallt från de där stora skolfönstren som borde bytts för många, många år sedan. Men tröja på som sig bör. Elementvreden uppdragna. Sen går det där att leva med. Inga problem. Man måste till och med flina lite för sig själv över hur bra man har det.

Jodå, den är där varma fläcken i år också.